Synonymer till vång

vång, numera i sht hos sydsv. förf., till exempel ofta hos Bååth: 'Och det skymmer mer och mer kring vångar och kring ödslig bygd', i dialekt huvudsakl. i Götal. och vanl. i betydelse 'del av åkerjorden: gärde, skifte', i Skå. och Hall. dessutom: bys eller hemmans inhägnade egor i motsats till utmarken, i Vgtl. och Smål. enl. Rietz även: hage, vret (i dessa senare landskap dock numera okänt å vidsträckta områden); i äldre ordb. sällan upptaget annat än som dialekt eller skånskt, fornsvenska vanger, område, gärde = fornisländska vangr, fält, äng, norska vang, ängsslätt, danska vang, liten äng, gotiska waggs, paradis, fornsaxiska, fornhögtyska (i ortn.), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wang, fält, av urgermanska *wanga-, egentligen: böjning (om betydelse-utvecklingen se närmare äng), besläktade med sanskrit vanka-, krökning av en flod, vankú-, som går krokigt och snett, och så vidare; nasalerad form till indoeuropeiska u̯ak i latin vacillō, vacklar, och möjl. även convexus, välvd (se konvex). — Med grammatisk växling: urgermanska *wanhō = fornisländska vá f., vrå, vinkel (med samma betydelse-utveckling som i vinkel och vrå), och möjl. även fornisländska vá, skada, olycka (se under ond och särsk. våda); liksom också urgermanska adjektiv *wanha- = fornsaxiska wâh, förvänd, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wóh, krokig, förvänd. — F. ö. vanligt i ortn., till exempel Vång, Vånga (egentligen pluralis; jämför till exempel Tveta, Valla och så vidare) med flera, vilkas spridning visa, att ordet varit i bruk över större delen av landet; jämför fornisländska Folk-, þrúðvangr, Frejas och Tors bostäder, nyhögtyska Ellwangen och så vidare — Hit höra också: fornisländska vange, nyhögtyska wange, kind, varom under tinning; vidare; äldre nysvenska. svenska dialekt vånge med, omväg, kringvandring, i dialekt även: inhägnad plats vid skallgång (av Dalin 1853 upptaget som 'jäg.'), vartill äldre nysvenska vängja, inringa, till exempel Stiernhielm, svenska dialekt vänga det samma; ävensom ia-avledning Vänge, ortn. (se den/det och), och ian-avledning forngerm. folkn. Vangiones (latin), slättborna (liksom Mariones, havsborna, jämför Tervingi, skogsboarna, under tjära, Greutingi. klipp- eller bergsboarna eller dyl.: gryt och så vidare). — Växelrot: indoeuropeiska u̯eng i vanka, vinka, vinkel och så vidare