Synonymer till vålla

vålla, nu blott i betydelse 'förorsaka' och den/det, äldre nysvenska även valla, yngre fornsvenska volla, äldre valda (ipf. walt, wult[e]), få makt med, råda över, förorsaka, vålla = fornisländska valda (ipf. olla, av *wolþō-) det samma, danska volde, förorsaka, gotiska, fornsaxiska, fornhögtyska waldan (nyhögtyska walten; jämför förvalta), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wealdan, ha makt över, styra (jämför engelska wield, styra, handhava, svinga, av angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weldan, med omljuds-e, svenska verb), gammalt reduplic. verb, väl ett så kallade t-presens (jämför till exempel fläta), urindoeuropeiska *u̯al-tō (eller möjl. dh-presens, indoeuropeiska *ual-dhō, jämför de balt. orden nedan) till roten i latin valēre, vara stark, gälla (jämför invalid, valet, valuta, valör), forniriska flaith f., herravälde (av *u̯lati-), fsla v. vlatŭ, jätte, lettiska wała, makt, nysvenska Litau. valdýti, styra, fornslaviska vladą, härskar, anses av somliga härstamma från urgermanska språk; jämför dock härtill v. den/det Osten-Sacken IF 33: 264. — Den försvagade betydelse 'förorsaka, föranleda' är speciellt nordisk och utvecklad ur grundbetyd. 'råda, ha makt över', varifrån även den förr icke sällsynta betydelse, som representeras av till exempel Asteropherus och 1609: (Spörier henne till,) hwad henne wåller' eller Kellgren 1788: 'Säg mit barn, hvad kan dig vålla?', dvs. gå åt dig eller dyl. — Böjningen våller, vållde upptages alternativt ännu av Dalin 1853. Pres. våller, som under 15 - 1700-till synes vara allenarådande, förekommer för övrigt till exempel hos Snoilsky. Andra minnen av den äldre böjningen äro det i lägre talspr. förekommande ipf. vållte och dialekt ipf. völt. I supinum förr ofta vållit. Nsv. vållade är belagt från och 1750. — Jfr ē̆, välde.