Synonymer till väsende
Utforska synonymer och betydelser för väsende
Betydelse:
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för väsende.
Väsende i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Varelse.
Ex: Alla skapade väsenden. Det gudomiga väsendet, det högsta väsendet, Gud.
-
Substans. Det flygtiga väsendeet i en kropp. I denna bemärkelse numea förådradt. För denna bemärkelse kan ej brukas Väsen.
-
fil:
Inbegeppet af ett tings oföränderliga egenskaper. Ett ings verb -
-
i sing.
Sätt att vaa, at skicka sig; skick. Ett tvunget, konstladt, allvarsamt, muntert, stilla, godt, otvunget, stadgadt verb
-
i sing., utan bestämd form, och endast för formen Väsen
Se Oväsen. Göra verb Göra ett förfärligt verb Han gör ej mycket verb af sig, är mycket tyst och stilla, mycket anspråklös. Göra verb af något, högljudt beklaga sig öfver något, bråka, gorma, gräla. Göra mycekt verb af något, högljd prisa, berömma; utbasuna. Göra verb af en, mycket fira honom. Göra föga verb af en, lemna en utan uppmärksamhet, visa en föga aktning.
-
I vissa sammansättningar betyder ordet: Det hela af något i sitt ordnade sammanhang, till exempel: Lagväsen, Krigs-, Sjö-, Handels-, Kyrkoväsendet, med flera Se vidare dessa ord.
Historik & ursprung för Väsende
-
Substantiv
väsen, väsende, äldre nysvenska väsende, väsent, vistelseort, verksamhet och den/det, Bib. 1541, 1600-till jämför gamla bibelövers., Es. 57: 6: 'Ditt wäsende är med de släta stenar i bäckenom'; väsen Spegel 1685: 'it farligt Wäsen håller' (om den skarpa luftens inverkan på kroppen); till exempel Serenius 1741 (och så vidare under 1700-till) väsende i betydelse '(levande) varelse, oväsen, sätt att föra sig och den/det'; Weste 1807 har både väsende och väsen, i betydelse 'oväsen' med, såsom det framgår av exempel, företräde för den senare formen, vilken i samma betydelse är för Dalin 1853 den enda möjliga = danska væsen (ej i betydelse 'oväsen'); från medellågtyska wesen(t), tillstånd, tillvaro, uppförande, vistelse med med, och nyhögtyska wesen, i nhty. även: levande väsen och oväsen (= medelhögtyska). Egentl. substantiverad infinitiv, wesen, av urgermanska *wesan = vara 1; väsende och så vidare utgår från den medellågtyska växelformen wesent. I betydelse 'tillstånd, varelse' påverkat av mlat. esse (jämför franska être och se ässe), latin essentia (se essens och kvintessens), jämför grekiska ousía det samma (till oŭsa, fem. av ṓn, varande), ävensom engelska being, varelse, väsen (till be, vara). Inhemska bildningar äro. fornsvenska vara f., vistelse, väsende, och varelse. — Föra väsen, jämför nyhögtyska sein wesen treiben, jämför även oväsen och till betydelse liv, leverne. — Göra mycket väsen av, motsvarande i danska, efter nyhögtyska viel wesens von etwas machen. — Jfr väsnas.
Källa: Hellquists (1922)