Synonymer till värn

värn n., Lind 1749 ännu f. (Sahlstedt 1773 n.), jämför gamla bibelövers.: en värn, fornsvenska værn (varn) f., värn (abstr. o.konkr.), även: nekande = fornisländska vǫrn, danska værn, av urgermanska *warīni-, vbalsbst. till värja 1 och identiskt med medellågtyska were, fornhögtyska werî (nyhögtyska wehr f.; som n. väl annan bildning). Med avs. på bildningen och växlingen av omljudd och oomljudd vokal jämför under nys; se även lösen 1. — Genusskiftet beror väl på att best. f. värnen uppfattats som n. pluralis (liksom barnen) och ordet anslutit sig till de många andra neutrala vbalsbst. — Den i fornsvenska och forndanska uppträdande betydelse 'befäst plats, fäste' ingår till exempel Södervärn, stadsdel i Malmö, utanför den förr befästa staden. Jfr Värnamo. — Avledn.: värna, fornsvenska værna = fornisländska verna, danska værne; icke att förblanda med det ej ens säkert besläktade urgermanska *warnian i fornsaxiska wernian, medellågtyska, medelhögtyska wernen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wiernan, avhålla sig, vägra och den/det (jämför varna). — Värneplikt, Sydsv. Dagbl. 1870: 'behöfligheten af en allmän värnepligts införande' = danska værnepligt, översättningslån av nyhögtyska wehrpflicht, med första leden formellt motsvar. fornsvenska værna- i værnaman = fornisländska varnarmaðr, till genit. sg. på -ar (såsom till exempel rättegång, ättehög). I svenska väl lån från danska