Synonymer till tvivel

tvivel, fornsvenska tvīfl n.?, tvehågsenhet, betänklighet, tvivel = danska tvivl (äldre danska och norsk-danska tvil), från medellågtyska twîvel med = fornhögtyska zwîval (nyhögtyska zweifel), gotiska tweifl ackus., jämför fornsaxiska twîfli, tveksam; en blott kontinentalgermansk bildning; besläktade med tve-, två; väl med Solmsen med flera snarast att närmast förbinda med de besläktade, men ej fullt identiska grekiska diplóos, dubbel (se diplom), och latin duplus (se dubbel); alltså egentligen en sammansättning med en bildning till indoeuropeiska roten pel, vika och den/det (jämför simpel ävensom de urbesl. enfaldig och fåll). Dock enl. andra: (med en i urgermanska språk ej ovanlig, delvis icke nöjaktigt utredd växling av labial och guttural) av en indoeuropeiska rot du̯eikᵘ̯-, vartill också fornhögtyska zwîfo, tvivel, ävensom fornsaxiska twého med, tvivel, fornhögtyska zwîvo, zweho, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) twéo; i alla händelser till indoeuropeiska du̯i-, tve-. Samma grundbetyd. har fornisländska týja, tvivel (ehuru grundformen kan ansättas på flera sätt), ävensom latin dubius, tvivelaktig, grekiska doiḗ, tvivel; fornslaviska dŭvo-dušĭje det samma; alla närmare eller fjärmare besläktade med två, jämför även tveka. — Ingen tvivel i därom råder i. tv. och den/det kan vara mask. som i medellågtyska (möjl. även i fornsvenska), men innehåller snarast neutr. pluralis såsom i ingen råd, ting, under. — Tvivelsutan, till exempel Gustaf II Adolf, efter nyhögtyska zweifelsohne. — Härtill verbet tvivla, fornsvenska tvīfla = danska tvivle, från medellågtyska twîvelen, av fornsaxiska twîflôn = fornhögtyska zwif(a)lön (nyhögtyska zweifeln); däremot betyder j-avledning gotiska tweifljan, fornsaxiska twîfljan 'bringa i tvivel'.