Synonymer till tjäna

tjäna, i äldre nysvenska även tēna till exempel Asteropherus 1609, fornsvenska þiæna (þiāna, þiēna, thēna), motsvarande fornisländska þêna, äldre þjóna, norska tena, tjona, danska tjene, fornfrisiska thiania, fornsaxiska thionôn, medellågtyska dênen, fornhögtyska dionôn (nyhögtyska dienen); jämför lapska lånordet teunu-, av urnord. *þeun-; avledning av ett substantiv motsvarande fornisländska þjónn, tjänare, träl, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þéowen det samma, n-bildning till urgermanska *þewa-, tjänare = gotiska þius, (fornisländska þirr?), fornhögtyska deo (vartill nyhögtyska demut, ödmjukhet, av fornhögtyska deomuoti, egentligen: trälsinne), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þéow (vartill angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þéowian, tjäna = gotiska -þiwan, fornisländska þjá, göra till träl); med femin. gotiska þiwi, fornisländska þý, þér, fornsvenska þȳ- i þȳbarn, fornsaxiska thiwi, thiu, fornhögtyska diuwi, diu angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þéowe-, enl. vanligt antagande av urgermanska *þeᵹwa-, femin. *þeᵹwī-, motsvarande sanskrit takvás, rask, ilande, och takús det samma, besläktade med lettiska teksnis, tjänare, till indoeuropeiska roten tek, löpa, i sanskrit tákati, fornslaviska teką, tešti, och så vidare; i så fall egentligen: löpare, som springer ärenden (se till betydelse-utvecklingen under träl); däremot väl knappast med w-suffix till det fornsvenska *þæghn = fornisländska þegn, som behandlas under Tägnaby och vars motsvarighet i vgerm. språk även betyder 'tjänare'. Jfr tärna 1. — De olika nordiska formerna kunna möjl. förklaras enl. inhemska ljudlagar (jämför Pipping Xen. Lid. södra 161), vissa dock endast med stor svårighet. I regel antages utländsk påverkan (utom för fornisländska þjóna): fornsvenska þiǣna från en fornfrisiska eller fornsaxiska form med -ia-, fornisländska þéna från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þénian (av þegnian, till þegn = det nyss nämnda fornisländska þegn och så vidare, se Tägnaby); om de svenska formerna, bland av nysvenska tjena (uttalat med e), se särsk. Ottelin Cod. Bur. 2: 53. — Tjänare i hövlighetsformler, i brev till exempel Stiernhielm: 'E. K. M.tz Vnderdånigste tienare G. Stiernhielm', Ekeblad 1659: 'Jag är . . min käre far-kärs ödmjukaste son och tjänare', Ol. Celsius 1730: 'Jag förbl(ifver) med besynnerl(ig) högaktning Edle och Högl(är)de Doctorens samt Professorens Hörsamme tienare Olof Celsius'; och i tilltal och hälsning till exempel Dalins Arg.: 'Aldra ödmiukaste Tienare', Bellman: 'Tjenare, Mollberg! Hur är det fatt?', A. G. Silfverstolpe 1798: 'Er tjenare', 1840-till: 'Din tjenare'; (förr) ofta även 'ka tjänare', ännu och 1850 dessutom fem. (ödmjuka och så vidare) tjänarinna; med motsvar. i danska, nyhögtyska, engelska (servant), franska (serviteur) och så vidare och i fråga om de efter hand inträdande förkortningarna att jämföra med uppkomsten av god dag!, skål! och så vidare