Synonymer till tima

verb

Utforska synonymer och betydelser för tima

Verb

Betydelse:

ske, hända, inträffa

tima (åld.)

Äldre verb som betyder att något händer, inträffar eller äger rum. Används i ålderdomligt eller högst stiliserat språk för att uttrycka att en händelse faller in vid en viss tidpunkt.

hända ske inträffa äga rum

allmänna inträffandeverb

Neutrala och stilistiskt allmänna verb för att beskriva att något sker eller blir verklighet vid en viss tid.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för tima.

tima

Att inträffa, ske eller falla in vid ett visst tillfälle; att passa tidsmässigt eller sammanfalla med något annat.

tajma

tajma

Används när något planeras eller träffar rätt i tid, alltså när en handling eller händelse sker vid ett lämpligt ögonblick.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för tima.

auto_stories

Tima i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Timme

  • Syn: Hända

history_edu

Historik & ursprung för Tima

  • Verb

    tima = fornsvenska: hända = fornisländska tíma, vederfaras, förmå sig till, danska times, hända, vederfaras, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) getímian, hända; avledning av fornsvenska substantiv tīme, tid (= timme), liksom götal. dialekt *tida i till exempel det har så titt och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tídan, hända, av tid; jämför fornsvenska tīmas och tīdhas, para sig (se under tidd). — I äldre tid även med objekt; så ännu Leopold 1779: 'När en ovanlig glädje timar jordens inbyggare'.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för tima

Korsordslösningar för tima