Synonymer till tenn

tenn, svenska dialekt även tēn, mycket vanligt uttal i äldre nysvenska, fornsvenska teen, äldre tin = fornisländska, danska, medellågtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska = fornhögtyska zin (nyhögtyska zinn); jämför det finska lånordet tina; i Norden (liksom bly och stål) mycket gammalt lån från något av de urgermanska grannfolken. F. ö. etymologiskt dunkelt. Somliga betrakta ordet som inhemskt urgermanska: enl. Wood Mod. Lang. Notes 15: 329 f. till ett urgermanska *tina-, strålande, motsvarande sanskrit dina-, dag (se under Tyr); i så fall till grundbetyd. kanske att jämföra med bly (som för övrigt stundom har med 'tenn' gemensamma beteckningar) och även med guld; enl. andra en avljudsform till ten (= gotiska tains, gren, och så vidare), varför kunde tala, att tennet, att döma av vissa fornfynd, ofta kom i handeln i form av tunna metallstavar. Snarast är dock ordet lånat från en annan språkfamilj. Huvudfyndorten allt sedan feniciernas dagar var i forntiden Cornwallis; latin stagnum, stannum (franska étain; jämför stanniol) har väl keltiskt ursprung (jymriska ystaen och så vidare). Tenngruvorna i Erzgebirge började först på 11 — 1200-till att bearbetas. — Ett vida spritt namn på tennet är italienska peltro, spanska och portug. peltre, fornfranska peautre, holl. peauter, iriska péatar (även med s- till exempel engelska spelter och så vidare, se zink slutet); för övrigt dunkelt. En annan beteckning är det etymologiskt omtvistade grekiska kassíteros, redan hos Homerus (att. kattí-), sedermera inlånat i sanskrit, latin och fornslaviska och ingående i antikens önamn Kassiteriderna (av omstritt läge); jämför den svenska vetenskapliga termen kassiterit, tennmalm.