Synonymer till stinka

stinka i betydelse 'lukta illa', 1569, jämte danska stinke\\ från medellågtyska stinken, dofta, stinka, av fornsaxiska stinkan = fornhögtyska slinkan det samma (nyhögtyska stinken, stinka), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stincan, damma, ryka, lukta, stinka (engelska stink, stinka); egentligen samma ord som det inhemska fornsvenska slinka, stinnka (med samma brytning som i sjunga, sjunka), hoppa, fara hit och dit, stänka (ännu på 1700-till och i dialekt) = forngutiska stinqua, fornisländska stokkva, hoppa, brista, skvätta, gotiska sligqan, stöta, av urgermanska st. verbet *stinkivan, vartill kausativet stänka (se den/det och). Att emellertid betydelse 'stinka' även funnits som inhemsk i Norden visar norska stokka, stinka (av avljudsf. *stunkön). - Möjl. avlägset besläktade är svenska dialekt staka, stinka, fornisländska st&kr, stinkande, och så vidare (se sta kr a), i så fall beroende på växling av nasa-lera.de och onasalerade former, till indoeuropeiska steg, sticka (se stake och jämför även stinga). - Enl. Osthoff Etym. parerga södra 363 f. beror emellertid verbet stinka ytterst på ett urgermanska *stunkwan, nasalerad form till norska stänka, nyhögtyska stauchen, stöta, med senare övergång till e-serien. - Med avs. på de här uppträdande betydelse-skift-ningarna jämför till exempel fornsaxiska swechan, välla fram, dofta, stinka, norska im, lukt, och i m ni a, ävensom under doft, lukt, ryka, ånga; betr. betydelse-skiftningen 'dofta, stinka' ~ 'stöta, sticka' jämför fornisländska hniss, lukt: hnila, stöta (dock ej fullt säkert), svenska det sticker i näsan och så vidare; alltså såsom andra beteckningar för sinnesförnimmelser från ord som beteckna orsaken till eller medlet för desamma; se särsk. under smak. - Den indoeur. roten för 'stinka' är annars pn, vartill ful (se den/det och). - Jfr följ.

Se även: stinkador 1