Synonymer till spöka

spöka, L. Petri: spökt supin., P. Erici 1582: spöker (i båda fallen om djävulen) - danska spoge, även 'skämta', i äldre danska också 'trolla, varsla om', från medellågtyska spöken, spöka, trolla, spå (varav även nyhögtyska spaken) = äldre nyhögtyska spuchen. Avledn. av medellågtyska spök jämte spuk, spökeri, spöke (nyhögtyska spnk; engelska spook från It}', eller holl.), varav fornsvenska, äldre nysvenska spok det samma, i svenska dialekt och stundom i äldre nysvenska 'fågelskrämma', äldre danska spog, spöke, odjur, odåga. Härtill även spöke, Schroderus och 1638, i äldre nysvenska även 'synvilla' och den/det, till exempel 1582, 'vidunder', till exempel Petreius 1614; förr även spök, bland av i betydelse 'fågelskrämma' (jämför likbetyd, nysvenska, i sht dialekt, hamp-och åkerspöke); s p ok el s e, i betydelse 'spöke' till exempel Bib. 1541, 'skenbild, synvilla' L. Petri, 'trolldom' O. Petri, jämför l nyhögtyska spökels och medellågtyska spök(e)nisse. - Ordgruppen sammanhänger, såsom redan Kluge förmodat, utan tvivel med litauiska spå'galas, glans; med samma betydelse-utveckling som i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) scin,scinn(a), spöke, till skina, och svenska dialekt skramla, spöka, till fornisländska skråma, skina; se för övrigt under s k rym t av Spöke, närmast: svagt sken eller d}7l. (liksom norska skrimsla i båda betydelse), betyder alltså egentligen: vad som svagt framskymtar. Den vanliga sammanställningen med fornsvenska puke, ond ande (se skråpuk och puckel), är oriktig.