Synonymer till son
Utforska synonymer och betydelser för son
Betydelse:
— "han är son till rektorn"
— "deras son är vuxen nu"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för son.
Son i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Person af mankön, med afseende på slägtskapsförhållandet till dess föräldrar, eller till den ena af dem. Äkta naturlig, äldre, ynge, adopterad, enda substantiv Herr och fru
Ex: N. med son Far och Son Mor och son Han är son af presidenten N. (Bibl.) Guds son, Menniskones son, vår Frälsare. (Poet.) Mars´söner, krigarne. Apollos söner, skalderne. - Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Styfson, Svärson, Fosterson, Gudson, Konunga-, Bond-, Borareson, m fl.
-
Uttryck af till.
Ex: gifvenhet, ömhet, hvarmed personer af stadgad ålder och vörndasvärd karakter stundom tilltala unga män, ehuru desse icke äro deras verkliga söner. Min son, sade den gode gubben till mig, lyd mitt råd.
-
i poesig och högre stil
Manlig ättling af en viss slägt; även man, som är född och bor uti ett land. Frankrikes konungar, den heliga Ludvigs söner. Sveriges söner.
Historik & ursprung för Son
-
E
son, fornsvenska son, sun = fornisländska sonr, snnr, danska s0n (med 0 från pluralis sonner, liksom svenska nöt l från nötter), urnord. sunii ack. sg., gotiska sunus, fornsaxiska, fornhögtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sunii (nyhögtyska sohn, engelska son), av urgermanska *snnn-, motsvarande indoeuropeiska *sunu- = sanskrit sunu-, avest, hunu-, fornslaviska sy nu, litauiska sanns; bildning på -nn- av roten sn, föda (i sanskr'. sute), föder, vartill partic. sutd-, son; med annan avledning: grekiska (n)yzös, (h)yiys (*su-iu-), jämför forniriska suth (av *su-tu-), foster. Alltså samma betydelse-utveckling som i gotiska baur, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) b yre, fornisländska burr, son, till bära i betydelse 'föda'; enl. somliga i båda fallen med ursprungligen abstrakt betydelse Om ett annat i kelt. och urgermanska språk uppträdande ord för 'son' se under måg. - Ordet son sak- nas, liksom dotter, i alban., latin och kelt. språk - Jfr Sune.
Källa: Hellquists (1922)