Synonymer till själ
Utforska synonymer och betydelser för själ
— "människans odödliga själ"
Betydelse:
— "kropp och själ"
Betydelse:
— "han är en enkel själ"
— "det bor bara 50 själar i byn"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för själ.
Själ i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Menniskans andliga del, eller det okroppsliga väsende, som innehåller grunden till hennes tankar, känslor och begär. Ande, som lifvar en organisk kropp, betjenar sig af den såsom verktyg och genom den uppenbvar sig. gerna, uppriktigt.
Ex: Menniskan består af själ och kropp. Lära om själen. Sörja för sin själs eviga välfärd. De dödas själar. Svärja på själ och salighet, vid sin själ, vid sin själs eviga välfärd. Vid min själ, ell. blott Min själ! Min själ, är icke det sant! Det har du, min själ, rätt uti! Min själ, skall an icke det få ångra! För själ och pina! För själ och pina, hjelp honom! Af själ och hjerta,
-
i äldre och teosofisk mening
Mennskioandens omhöje, elle dendel af menniskans väsende, genom hvilken anden verkar på och emottager intryck af kroppen.
-
Menniska, person.
Ex: Det finnes ingen lefvande själ i huset. Man räknar i den staden 5000 själar. Ingen själ rör sig.
-
Karakter.
Ex: Stora, små själar.
-
Sinne. Vine fröjdar, vederqvicker själen. Det gör mid ondt i själen, bedröfvar mig på det högsta.
-
Liflighet, lif, värme, känsla.
Ex: Sjunga med myckern själ Det är myckern själ i hennes spel.
-
Det förnämsta det hufvudsakliga.
Ex: Redligheten är själen i handel. Han är själen i sällskapet, lifvar det.
Historik & ursprung för Själ
-
Verb
1. själ (anima), fornsvenska sicel, sial = danska sjcel, från fornsaxiska siala eller fornfrisiska siele (varom Wadstein Friserna och forntida handelsvägar södra 14), medan fornisländska säl, norska saal lånats från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sdw(ol) (engelska soul) och norska scel från fornfrisiska eller medellågtyska sele, som kanske också inverkat på fornisländska biformen sdla = fornhögtyska séula, sela (nyhögtyska scele), gotiska saiwala; ett inhemskt urgermanska ord, som lånats till Norden och där i fornspr. användes uteslutande till beteckning av kristna föreställningar. Dunkelt ursprung: bland av fört till samma rot som fornslaviska sz'Za, kraft; oftare, men mindre sannolikt, till grekiska aiölos, rörlig (i så fall av *saiu-). Om de nordiska formernas inbördes förhållande jämför Bråte Upps.-stud. södra 6. - På uppfattningen av att vid döden själen lämnade kroppen beror betydelse 'dö' hos fornsvenska sicelas, svenska dialekt själas, fornisländska sdlasl, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sdivlian. - En eufemistisk ombildning av min själ föreligger i den sydsv. (ska.) svordomen min sju; se sju 2. - En sammansättning, äldre danska sjcelebod, gåva given till själens frälsning (jämför bot och fornisländska sdluböl), uppträder i gatnamnet Själ bodgata n Lund, med syftning på någon kyrklig donation (jämför ska. själagåva, om kläder till de fattiga vid dödsfall, och fornsvenska sice-lagipt); en annan, fornsvenska siailagardher, försörjningsanstalt, i Skärgårds gatan i Sthlm. - S j al (a) tåg, äldre nysvenska siäla-tugh 1592, jämför siälaloghe med, Bib. 1541, och fornsvenska siailslöghan, ävensom medellågtyska sél(e)-logen verb, ligga i själatåget, till medellågtyska logen, draga, och tåg 3, avljudsform, med grammatisk växling, till urgermanska *tiuhan, draga (se tåg 3). Förr i samma betydelse även andetåg, till exempel Sylvius 1678, Dahlstierna. - Örn andra beteckningar för 'själ' se under ande.
-
E
2. själ (säl), se säl.
Se även: säl
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Själ
NEO Uttryckslexikon
-
(det var) min själ (inte dåligt)
(det var) minsann (inte dåligt)
-
i själ och hjärta
innerst inne i personligheten
-
lägga ner (hela) sin själ i ngt
hårt anstränga sig för ngt