Synonymer till sekreterare
Utforska synonymer och betydelser för sekreterare
Betydelse:
— "Kan vi utse Johan till sekreterare för mötet?"
Betydelse:
— "Jag vet inte om jag kan den 3 maj, tala med min sekreterare!"
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för sekreterare.
Sekreterare i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Person, som besörjer en annans brefvexling, uppsätter fölr honom angelägna skrifter, och så vidare
-
Den som förer protokollet vid ett sällskaps och så vidare öfverläggningar.
-
Titel för åtskilliga embetsmäån, isynn. när deras tjenst är förbunden med mycket skrifveri. - Se Stats-, Revisions-, Protokollssekreterare, med flera
Historik & ursprung för Sekreterare
-
E
sekreterare eller sekreter, O. Petri 1526: 'mester Olaff rådzens secreterer', G. I:s reg. 1553: 'vår (dvs. konungens) sechreterer Clement Hansson', Hels. 1587: secreterare; dessutom ännu på 1700-till stundom sccretarie (jämte äldst secrelarins), motsvarande nyhögtyska sekretär, franska secrélairc, av inlät, secretarius, egentligen: som hade (det hemliga) sekretet eller sigillet om hand. Jfr Dalins Arg. nr 19 (1733): 'Hwar och en skrifware, som fått en stor Peruque, en grann klädning och förbehållande Mine, skall heta Secreterare'. Biformer: sekterare och sekter (med samma synkope som i aptek av apotek, choklad av chokolad och så vidare), även sikter (O. v. Dalin och så vidare). Härtill: kunglig sekter, omkr. mitten av 1800-till (och mindre ofta ännu och 1880), sällskapstitel till i konungens kansli anställda obefordrade tjänstemän och sedermera, särsk. i Sthlm, utsträckt till dylika tjänstemän 'i verken' ('Posten', 'Tullen' och så vidare), jämför till exempel Sturzen-Beckers ypperliga kåseri 'Konglig Sektern' (S. arb. 1: 149, 1861), ävensom De Geer Grefve Lillie 1880: 'Kunglig sekter är ju ingenting annat än ett öknamn'. Tidigare en titel med rätt hög rang (Kellgren och den/det). - Sekreter(are), Gypogeranus serpentarius eller Serpentarius secretarius, ormfalk = nyhögtyska sekretär och så vidare; efter fjäderbusken liknad vid en skrivare med pennan bakom örat.
Källa: Hellquists (1922)