Synonymer till rusta
Utforska synonymer och betydelser för rusta
Betydelse:
Betydelse:
Att skaffa vapen och annan militär utrustning eller göra en styrka redo för krig.
Militär upprustning och mobilisering
Används om att beväpna, mobilisera eller på annat sätt förbereda för krig.
Att förse någon eller något med det som behövs, eller göra något redo för ett visst ändamål.
Utrustning och iordningställande
Används när någon eller något förses med utrustning eller görs klart för användning.
Att rusta upp en byggnad, plats eller verksamhet genom reparationer och förbättringar.
Upprustning och förnyelse
Används om att reparera, renovera eller på annat sätt förbättra något, ibland genom modernisering eller återställande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för rusta.
Rusta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Underhålla häst och ryttare till krigstjenst.
Ex: Rusta för ett hemman. (Fig.) Han rustar för hemmanet, han är densom styr och ställer, sköter allting. -2) Göra tillredelser till krig. Ryssland rustar till krig. Äfven Turkiet rustar. Rusta ti´ll, út, se Tillrust, Utrusta.
-
Väsnas, stoja, bullra, rasa. Hvad de pojkarne rusta!
Ex: Rusta som en Turk.
-
Slösa, ruckla, rumla.
Ex: Rusta med penar. Rusta bórt, förslösa genom rummet. Rusta út, upphöra att ruckla, att lefva oordentligt.
Historik & ursprung för Rusta
-
Verb
1. rusta (ut-), till exempel G. I:s reg. 1559, äldre nysvenska även (-)rysta 1531, (-)rösta, jämför äldre nysvenska rusting, rustning, Bib. 1541 (ävensom rustning i betydelse 'ställning, estrad' till exempel 1627, jämför nyhögtyska gerüst det samma) = danska ruste, i äldre danska även ryste, från medellågtyska rusten, bereda, rusta (i sht till krig) = fornhögtyska rusten, även: smycka (nyhögtyska rüsten), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hyrstan, utrusta, smycka, överdraga, betäcka; vartill fornhögtyska (h)rust, rustning, ävensom gahrusti, girusti, rustning, ställning av bjälkar eller bräder (nyhögtyska gerüst i den senare betydelse) n., angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hryste f. pluralis, utrustning, rustning, prydnad; av omstridd härledning. Säkerl. besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ((ge)hroden, lastad, fylld, smyckad = fornisländska hroðinn, smyckad; möjl., med Fick Bezz. Beitr. 1: 339, till indoeuropeiska kru i fornslaviska kryti, betäcka, och så vidare (grekiska korýssō, rustar, som av samme forskare även föres hit, har annat ursprung). Andra, mer eller mindre osäkra tolkningsförsök se hos Falk-Torp södra 1535. — Rustkammare = danska rustkammer, från medellågtyska rustekamer eller nyhögtyska rustkammer, jämför fornhögtyska (h)rust, rustning = äldre nysvenska (lånordet) rust det samma; alltså: rum, där rustningar förvaras.
-
Verb
2. rusta, stoja, leva om, till exempel S. Agrell 1709: 'Moot afftonen stötte konungen med sin swijt till oss, då wij rustade lijtet'; för övrigt Bellman (rätt vanligt), Gustaf III, Envallsson och så vidare; i dialekt även 'leka' = norska: jämför engelska dialekt roust, bringa i oordning, stoja; till en ljudhärmande rot rus, väl sammanhängande med rusa och de under Rusken omnämnda orden för 'larm' och den/det; möjl. även till ruska 2 (se dessa ord). — Härtill rustibus, Altén 1796, till buss 1 i betydelse 'kamrat', alltså egentligen: dryckesbroder och den/det Jfr svenska dialekt och äldre svenska rute-buss Weste 1807 och äldre nysvenska rut(e)bro(de)r L. Petri och så vidare (se ruta 3); ävensom svenska dialekt russlebuss det samma till russla, svira, av det även förekommande ruttla, (jämför nässla, vassla), avledning av ruta 3.
Källa: Hellquists (1922)