Synonymer till rost
Utforska synonymer och betydelser för rost
Betydelse:
rost
Den rödbruna beläggning som bildas när järn eller stål oxiderar och angrips av fukt och syre; används även mer allmänt om sådan frätskada på metall.
korrosionsbeläggning
Används om själva rostangreppet eller den rostiga beläggningen på metall, särskilt när man beskriver kemisk nedbrytning eller synlig frätskada.
En grupp svampsjukdomar hos växter som ger rostfärgade fläckar, pustler eller beläggningar på blad, stjälkar eller andra växtdelar.
rostsjukdom
Används om växtsjukdomar orsakade av rostsvampar, ofta med rostbruna angrepp på blad och andra växtdelar.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för rost.
rost
Den del av en eldstad, ugn eller grill som utgörs av ett galler eller en bärande anordning av metall där bränsle eller mat placeras, så att luft kan cirkulera underifrån.
galler i eldstad eller grill
Syftar på själva gallret eller den metallkonstruktion som ligger i en eldstad, spis eller grill och bär upp bränsle eller mat.
apparat för rostning
Syftar på en elektrisk eller annan anordning som rostar eller bränner ytan på bröd, ofta för att göra toast eller liknande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för rost.
Rost i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ett brunt eller rödaktigt öfverdra af oxid, som bildar sig på ytan af jern eller stål, då de äro utsatta för luftens åverkan eller fuktighet.
Ex: Rena från rost
-
Syn: Rostugn
-
Rost på säd, se Brand, 5.
-
Galler, hvarpå elden i en eldstad hvilar.
-
Se Halstger.
-
Underlag, hvarpå något ställes eller lägges till afdrypning.
-
Lag af halm, der vörten skilar sig igneom vid bryggning.
Ex: Drickat har vridit sig på rosten, har surnat. (Fig. fam.) Det har vridit, vbändt sig på rosten, saken har tagit en anan vändning, än man åsyftat eller vänat.
-
Ställe, der malm rostas.
-
Syn: Rosthög
Historik & ursprung för Rost
-
Substantiv
1. rost, äldre nysvenska även rust, fornsvenska rost, rust = danska rust, fornsaxiska, fornhögtyska, nyhögtyska rost ~ angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rúst (engelska rust), av urgermanska *rusta- (-ū-) med (jämför norska rust f.) = indoeuropeiska *rudhs-to-, avledning av en s-stam *rudhos, motsvarande (med avljud) grekiska érevthos n., rodnad, jämför lettiska ruhsa (*rūdhsā), fornhögtyska rosamo, rost, rodnad (indoeuropeiska *rudhsmen-), samt väl även latin russus, röd, om av *rudhsos. Det svenska och danska ordet är möjl. lånat från medellågtyska En inhemsk nordisk motsvarighet synes föreligga i fno. rostungr, valross, egentligen: den rostfärgade, liksom rosmhvalr (jämför fornhögtyska rosamo ovan och under röd; se valross). Säkert inhemskt nordiskt är fornisländska ryð(r), motsvarande medelhögtyska rot, jämför fornslaviska rŭžda, rost (av *rudhi̯ā). I äldre nysvenska dessutom roska, rost på säd. Samma avljudsstadium till röd som till exempel rodna. — Härtill: rosta = fornsvenska = danska ruste, medellågtyska, nyhögtyska rosten och så vidare
-
Substantiv
3. rost, underlag av halm vid brygd, fornsvenska roste med = danska rost(e) det samma, norska roste, bryggkar och den/det, samma ord som fornisländska hrosti, norska roste, danska dialekt rost, maskad malt ur vilket vörten utdrages, av urgermanska *hrustan-; enl. Torp Etym. ordb. södra 544 avljudsform till *hrausta- i rost 2 och egentligen syftande på den av korsvis lagda pinnar bildade rist som halmen lägges på.
Källa: Hellquists (1922)