Synonymer till ring

ring, fornsvenska ringer, rundel, krets, ring = fornisländska hringr, danska ring, fornsaxiska, fornhögtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hring (nyhögtyska, engelska ring), av urgermanska *hringa-, äldre *hrenga-, vilket tidiga utvecklingsstadium finnes bevarat i finska lånordet rengas. Från urgermanska språk även franska harangue, varav harang (se den/det och), och rang, varav rang (se den/det och). Ring, rang och harang äro sålunda etymologiskt samma ord. Ie. rot krengh, varav fornslaviska krągŭ, krets, krąglŭ, rund, samt enl. v. Planta umbr. cringatro, ett slags axelband (möjl. dock av en växelform kreng). — Avledn.: urgermanska *hringiōn = fornisländska hringja, spänne, fornhögtyska rinka, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hringe, ävensom verbet ringa i ringa en björn = danska ringe, medellågtyska ringen, engelska ring, motsvarande fornsvenska ringia = fornisländska hringja, ställa i ring, omringa, och ringa ett svin, förse med ring, motsvarande i danska, medellågtyska, nyhögtyska och engelska — Det speciella germanska uttrycket för metallring är annars fornisländska baugr och så vidare (se under bygel). Om en del andra indoeur. beteckningar för 'ring' (av verbrötter med betydelse 'vrida., fläta') se Lidén Armen. Stud. södra 5. — Ie. växelform: grengh se kring. — Ringduva, Schroderus Gom. 1640 = danska ring(el)due, nyhögtyska ring(el)taube, engelska ring-dove och så vidare, efter den vita halsringen. — Ringfinger, L. P. Gothus 1623, Schroderus Com. 1640 = danska, nyhögtyska = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hringfinger, mlat. digitus ānulārius (till ānulus, ring). Från en åder från ringfingret eller mellan ring- och lillfingret gick, enl. en redan under antiken uppträdande åsikt, en åder till hjärtat, på grund varav ringen, trohetens symbol, sattes på den ena av dessa fingrar (jämför äldre nyhögtyska herzfinger, motsvarande i äldre nysvenska); i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) dock på långfingret. Öppnandet av denna åder, salvatella (till salvare i betydelse 'läka'), ansågs bota 'melankoli', varifrån ringfingrets gamla namn äldre nysvenska läkie finger Var rer. 1538, motsvar. i äldre danska, fornisländska, nyhögtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) (engelska), kelt., efter latin digitus medicus, grekiska dáktylos iatrikós. Sv. dialekt, äldre nysvenska gullfinger (i dialekt även gullbrand), motsvarande i nyhögtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), lettiska, polska, kan syfta på ringen, men även uppfattas som ett berömmande namn (noanamn): ringfingret fick tidigt en viktig användning i den magiska medicinen; jämför för övrigt beteckningar som 'trollfingret' (kelt.) eller den i en mängd språk förekommande 'det namnlösa' eller 'ej benämnda fingret' (bland av i svenska dialekt, sanskrit och kinesiska), vilken senare dock kunde ha ett annat ursprung. Jfr Sahlgren NoB 1918 södra 16 med litter. — Ringorm, sydsv. dialekt, ett gammalt ord för 'revorm', fornsvenska ringormber, motsvarande i fornisländska, norska, danska; i götal.-dialekt även: snok.