Synonymer till rida

verb

Utforska synonymer och betydelser för rida

Verb

transporteras sittande på en hästs (eller annat djurs) rygg

färdas över hav eller sjö

kontrollera, ha i sitt våld, styra, besitta, hemsöka

ha sex på så vis att personen guppar upp och ner över sin partners penetrerande penis

sticka upp; inte vara helt islagen

Vi har inga motsatsord för rida.

auto_stories

Rida i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Sittande på häst, åsna och så vidare, förflyttas ifrån ett ställe till ett annat. rida på en häst ell. rida en häst.

Ex: Rida en häst för hådt. Rida en hsät varm, förderfvad. Rida sig trött. Rida sig till bråck, ådraga sig bräck genom ridning. Rida tio om dagen. Den vägen duger ej att rida Rida till staden. (Fig. fa.) Rida en postilla, hämta mycket ur en postilla, till en predikan. Fan, maran ridader honom, han är alldeles befängd. rida på ord fästa sig vid blotta ord, för att bereda sig tillfälle att göra anmärkninar, bry, förlöjliga, o. s. v. Få något att rida på, något att ständigt framhålla, anmärka, använda spom skäl, o. s. v. Det skälet rider han ständigt på, nyttjar han alltid. Alla rida på honom. han är en skottafla för alla. Rida áf, bórt, Rida èfter, fö`re, ridande följa efter, fara före någon. Rida èfter, äfv. rida bort, för att hämta. Rida frám, Rida omkri´ng, omkúll, se Kringrida, Kullrida. rida på´, ridafortare. Rida út, ö´fver, se Utrida, Öfverrida.

Syn: Bortrida, Framrida
fam.
Sitta grenlse öfver något långt och smalt föremål.

Ex: Rida på ett plank, en trähäst, en bjelke. Rida på käpp.

Syn: Käpp, Framrida
sjöt.
Säges om ett till ankars varande fartyg, då det är i rörrelse.

Ex: Ett rida bud. Brukas någon gång om substantiv, t. ex.: Det kom en rida

Syn: Framrida

history_edu

Verb
rida, fornsvenska rīþa = fornisländska ríða, danska ride, medellågtyska rîden, fornhögtyska rîtan (nyhögtyska reiten), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rídan (engelska ride); dessutom i fornisländska 'svinga', i medellågtyska och fornhögtyska 'fara, resa', i nyhögtyska 'betäcka' (om hästar); av urgermanska *rīðan, besläktade med iriska ríadaim, rider, kör, gall. rēda, vagn; möjl. även med lettiska raidīt, sända i hast; till en indoeuropeiska rot ridh, enl. Brugmann IF 19: 384 utvidgning av roten i sanskrit rīti-, ström, lopp, och så vidare (se resa 1). Jfr redd, Redväg, riddare, ritt. — Rida spärr, egentligen: tornera, rida med spjut eller lans, till fornsvenska spær, spjut, lans, från medellågtyska sper = nyhögtyska speer och så vidare (se närmare under revbensspjäll och sparre). Jfr fornsvenska spærbræk(n)ing, lansbrytning, spærrænning, spärridning (efter medellågtyska sperrennenf), äldre n svenska spärridare, tornerare, O. Rudbeck och så vidare

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för rida