Utforska synonymer och betydelser för pruta
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för pruta.
Pruta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Betinga sig nedsättning i priset på en sak, hvarom manköpslår. Aktivt säges även i samma mening.
Ex: Pruta köp. Pruta nogaste köpet, beting sig bästa möjligt pris., som kanfås. Pruta med någon. Låta pruta me sig, ej vara ovillig att nesättapriset för det man har att sälja; (fig. fam.) vara medgörlig. (Fig.) Han låter ej pruta med sig, beviljar ingen eftergigt, är strängi sina påståenden, fordringar. Pruta på något, pruta på priset, begära nedsättning i priset. Pruta på allting. Det är ej att pruta på, är nogaste priset; äfv.alltför billigt pris att pruta på. Det är mycket att pruta på, priset är nog högt tilltaget. Pruta noga ell. på styfvern, för att få en heltobetydlig nedsättning. (Ordspr.) Pruta nätt och betala rätt, man bör vara punktlig i sinbetalning. Pruta áf, se Afpruta. (Fam.) Pruta emót, göra svårigheter, invändninar; sträfvaemot
Historik & ursprung för Pruta
-
Verb
pruta, 1640-till och under senare hälften av 1600-till: pocka, kivas, knota eller opponera, till exempel 1641: 'pruta ööl oeh wija aff honom'; 1650: 'der om dee begynte pruta' (i fråga om ett köp), här i betydelse 'kiva'; från dylika uttr. härrör den yngre användning om prutning vid handeln, till exempel i förb. pruta af 1691, 1711, jämför Spegel Gl. 1712, Kolmodin 1732 och så vidare: pruta(s); motsvarande norska pruta, kivas, träta, pruta, danska prutte, pruta, i dialekt även: knota (jämför under prutta); besläktade med medellågtyska proten, pladdra, lågtyska prötelen, murra, puttra, möjl. även (med urspr. -tt-?) nyhögtyska protzen, vräka sig, skrävla; ljudhärmande liksom prata och kanske besläktade med den/det och — Enl. somliga är ordet i svenska möjl. lån från danska; i så fall med förlängning efter mönstret slutte : sluta; dock ovisst. Växlingen av -t- och -tt- sammanhänger i stället troligast med ordens onomatopoetiska karaktär.
Källa: Hellquists (1922)