Synonymer till pracka
Utforska synonymer och betydelser för pracka
pracka substantiv
En liten havsfågel; en småskrak. Används som benämning på arten i zoologiskt sammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för pracka.
pracka verb (vard.)
Att envist och ibland lite tjatigt få någon att ta emot, köpa, göra eller gå med på något; att pressa fram ett ja genom ihärdigt prat eller övertalning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för pracka.
Pracka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ett slags sjöfågel. Mergus serratus.
-
Söka att förvärfva, komma åt penninar genom hvarjehanda lumpna medel.
Ex: Pracka bórt, på mindre hederligt sätt göra sig, af med; äfv. slarfva bort. Pracka ihóp, hopsamla genom allehanda slags medel, så lofliga som olofliga; äfv. fuska ihop (om arbete). Pracka på´en något, genom efterhngsenhet eller på svekfullt sätt narra en att köpa något. Pracka sig till, genom allehanda konster åtkomma.
-
Nyttja hvarjehandla medel, utvägar, som ej för till målet; även hjelpa sig så godt man kan.
Ex: Pracka sig frám. Pracka och låa, låna litet här och litet de.
Historik & ursprung för Pracka
-
Verb
2. pracka (på och så vidare), äldre nysvenska lura, tigga sig fram, fuska (jämte prackare, vanl. uttr. för 'bedragare, klåpare'), yngre fornsvenska: besvära, preja och den/det 1508 = norska = äldre danska, danska dialekt prakke ungef. det samma; från medellågtyska prachen, tigga, jämför pracher, tiggare, möjl. egentligen högtyska ord, motsvarande nyhögtyska prachern, pracher, jämför östfrisiska. prakken, pressa, trycka (se prägel); av Zupitza och Falk-Torp betraktade som onasalerade former till prång, prångla.
-
Substantiv
1. pracka, småkrake, Mergus serrator, Linné Gothl. resa 1741 (betecknat som gottländskt), jämför svenska dialekt pracknisse om hannen och pracka om honan; efter småskrakarnas läte, som återgivits bland av med parrack; jämför skrake och skräcka.
Källa: Hellquists (1922)