Synonymer till padda

padda, i äldre nysvenska stundom även patta, fornsvenska, fornisländska padda = danska padde, medellågtyska padde, mholl. även pedde, medelengelska padde, podde. Av mycket omstridd upprinnelse. Bl. av fört till grekiska bátrakhos, groda, eller till lågtyska pad, fotsula, med syftning på djurets karakteristiska fötter, varom särsk. Marstrander Afhandl. viede S. Bugges minde södra 243 f. (med paralleller); ävensom till urgermanska *paþa-, väg (se Medelpad). Dubbelkonsonanten beror här som i flera andra likbetydande namn på kortnamnsbildning; jämför (svenska dialekt) pugga, groda, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) frogga (engelska frog), tadde (till tádige, se nedan), sydty. dialekt krott, nyhögtyska quappe, grodunge (se kvabba). Den karaktär av 'smeknamn' eller dyl., som tydligen tillkommit en hel del benämningar på dessa slags djur, framträder stundom även genom diminutivändelse, vanl. -k, såsom i engelska paddoc, lågtyska lork, fornisländska frauki (se frö 2), svenska dialekt tosk (se tossa 2) och så vidare, eller genom stammar hämtade från barnspråket, såsom angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tádige (engelska toad). Att dessa ord nästan regelbundet av etymologerna betecknas som till sin härkomst dunkla, talar i sin mån (liksom betr. flera andra ordgrupper, se till exempel labb) för riktigheten av den här givna tolkningen. Se för övrigt förf. NTfF 3R 12:62 f. Den starka form- och namnväxlingen sammanhänger sannol. delvis med de mytiska föreställningarna om paddor och grodor — de hörde till de så kallade själadjuren —, som föranledde skapandet av eufemismer och 'noanamn'; se tossa 2. — I Runebergs 'Nu hafva de gått som paddor' (löjtnant Zidén), med åtskilliga motsvarigheter i litter., ingår en förkortning av sköldpadda, jämför till exempel Mont Louis 1739: 'Han är långsam som en sköldpadda', v. Braun: 'Den vanliga sköldpaddstakten' och så vidare; alltså i anslutning till den gamla klassiska bilden om sköldpaddan. Jfr Å. W:son Munthe Spr. och st. 16:263.

Se även: Medelpad