Synonymer till pänning

pänning, fornsvenska pæn(n)inger, pænig(h)er = fornisländska pen(n)ingr; från fornsaxiska pending eller angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) pen(n)i(n)g (engelska penny) = fornhögtyska pfenning, pfenting (nyhögtyska pfennig); från urgermanska inlånat i slavo-balt. språk; bildat med det i forngerm. myntnamn vanliga suffixet -ing (jämför skilling). Enl. somliga möjl. avledning av panna 1 med syftning på brakteaternas pannlika form. Däremot enl. E. Schröder KZ 48: 241 f. (i anslutning till tidigare uttalade meningar) avledning av pand, pant (se den/det och) med frisisk assimilation av -nd- till -nn-; snarast från Dorestat (Duurstede) i Frisland, bekant för sin myntfabrikation. Andra förmoda här ett urgermanska lånord. — Det myntstycke, som i fornsvenska benämndes pænninger, vägde äldst en fjärdedel av örtugen, den minsta inhemska viktenheten; sedermera gingo 8 pänningar på örtugen och i Götaland vanl. 16. Den allmänna betydelse av 'mynt' kan bero på utländskt inflytande, men också på att detta var det största myntslag som under flera århundraden präglades i Sverige. — Pängar, fornsvenska pængar, motsvarande fornisländska pengar (sing. pengr), danska penge; åtminstone i svenska och danska sannol. från medellågtyska pluralis pennige (där -ing blivit -ig genom dissimilation), varav forndanska pennige, fornsvenska pæniga, vars i ljudlagsenligt synkoperats (Kock Ark. 24: 192 f.). — Pängar som gräs, till exempel Dalins Arg., jämför nyhögtyska geld wie heu (haben).