Synonymer till orsten

orsten, ett slags bituminös kalksten (även kallad stinkkalk på grund av den lukt som stenen utvecklar vid slag eller rivning), Salander 1727, Bromell 1730 och så vidare; jämför I. Erici 1642: oolsten, sydsv. dialekt olsten, varom nedan. Formerna med or- äro väl, med Noreen V. språk 3: 94, att sammanhålla med medellågtyska orlîm, som översättes med 'bitumen'(dock hos Lübben 1888 försett med?), och möjl. även med lågtyska ôr, 'fuchserde' (?). Sannol. till äldre danska or, vämjelig lukt, danska dialekt ur(r)e, lukta; jämför ovan och nyhögtyska stinkstein. — Enl. Bromell 1730 'synes' stenen ha fått sitt namn därav att den användes som botemedel mot de svinsjukdom, som kallas oran. — Den äldre nysvenska och dialekt formen olsten beror, därest ordet haft ursprungligt r, på anslutning till sydsv. dialekt ol, vilket just är namnet på den sjukdom hos svin- och fåkreatur, mot vilken stenen alltjämt brukas; även benol; och i något nordligare trakter or (jämför östgöten Broocman 1726: ordet), = yngre fornsvenska fotol, fotsjuka, podager; besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) fót-ádl det samma I vissa sydsv. trakter är det dock (enl. uppgift av dr Sven Berg) vinstenen, som begagnas för svinen och som bär namnet olsten. Då för övrigt I. Erici talar om oolsten som ett botemedel för vissa svinsjukdomar, kunde han möjl. ha åsyftat den senare, vars användning för detta ändamål har utomnordisk upprinnelse och som kanske i Sverige senare ersatts av den illaluktande orstenen; men i tidigare källor, till exempel P. Månsson södra 481, där stenen kallas Medus, är det tydligen fråga om orsten. Då de lågtyska formerna synas vara osäkra till sin betydelse, vore det ju slutligen ej otänkbart, trots Noreens förnekande, att sjukdomsnamnet ol verkligen är den ursprungliga sammansättningsleden i ordet, vars äldst uppvisade form är olsten.