Synonymer till nykter

nykter, äldre nysvenska nycter, nychtern, nöcter 1520- och 30-till, i förordet till NT 1526 omnämnt som ett nytt ord och förklarat med 'odrucken' = danska nøgter(n); från medellågtyska nuchtern(e), nocht-, vad som sker om morgnarna, nykter, måttlig = fornhögtyska nuohturn, nuohtarnîn (nyhögtyska nüchtern). Ofta tolkat som innehållande n i prepos. in och det (l)nyhögtyska ordet för otta, jämför fornhögtyska biformen uohtarnîn och medelhögtyska enuchterne ävensom medelhögtyska en üehte, i ottan. Härmed stämmer dock ej vokalen uo (urgermanska ō) gentemot fornhögtyska ûhta, otta. Enl. Falk-Torp med flera skulle här därför i stället föreligga en avljudsform, urgermanska *nōhi- (fornhögtyska nuoht-), till natt, vilken sedan övergått på ordet för otta; jämför fornhögtyska uohta (jämte ûhta). Men ett dylikt nōht- är för övrigt okänt och avledning-ändelsen -urn i fornhögtyska gör icke intryck av ett germanskt bildningselement. Betydl. sannolikare är därför, med Kluge9 och Hirt-Weigand, att ordet, trots vissa ljudhistoriska svårigheter, bör betraktas som ett jämförelsevis ungt klosterord, lånat från latin nocturnus, nattlig (jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) nihterne), närmast (neutr.) nocturnum, om den första klostergudstjänsten om morgonen; varvid anslutning skett till det inhemska uohta, otta (se närmare Hirt-Weigand 2: 317). Med avs. på betydelse-utvecklingen jämför mlat. matutīnus, nykter, egentligen: hörande till morgonen. — Helt annorlunda Fröhde Bezz. Beitr. 3: 14, Pedersen KZ 39: 349: besläktade med armen. nauthi, nykter, grekiska nḗphō (nā́phō, av *nāghᵘ̯ō), är nykter. Om medelhögtyska nuofer, nykter, munter, se till exempel H. Pedersen Kelt. Gr. 1: 109 med litter. — Den ursprungligare betydelse av 'vad som hör till eller sker om morgonen' kvarlever i till exempel nykter spott (ja, sjelfva nymfens nyktra spott' Bellman), nykter mage, på nykter kaluv.