Synonymer till losta

losta, växtsl. Bromus, och 1580: lwste, I. Erici 1642: låst, Gyllenius 1651: lusta, Franckenius 1659: lösta, Rudbeck 1685: låsta, i svenska dialekt också lösta; förr även lusterogh, jämför nysvenska råglosta. Av Noreen Sv. etym. södra 52 härlett från ett äldre *lodst- liksom det synonyma svenska dialekt losme av *lodsme, till ludd, liksom fornisländska rostungr : rosmhvalr, valross, till roð, rodnad. Dock föga troligt, särsk. med hänsyn till äldre nysvenska och svenska dialekt lyxa, löxa, som synas förutsätta en stam *luhs- eller snarare *wluhs- (sålunda urgermanska *wluhsiōn). I det senare fallet är ordet besläktade med lo 2, alltså med samma grundbetyd. som den av Noreen förutsatta och motsvarande den i det likbetyd. faxe. Utvecklingen av hs framför konsonant resp. halvvokal eller vokal överensstämmer med den i flertalet analoga fall; jämför å ena sidan fornisländska brosma, ett slags torsk, av urgermanska *bruhsmōn till urgermanska *brehwan, glänsa (se brosme), och fornisländska lǫstr av urgermanska *lahstu- (se last 2), och å den andra oxe, av *uhsan-, växa, av *wahsjan. Framför konsonantgrupp har i losta och dialekt losme tidig förkortning ägt rum; svenska dialekt lyxna Boh. l. beror väl på yngre utvidgning av det vanliga lyxa. I den äldre formen lusta föreligger sannol. samma slags övergång av o till u som i fornsvenska och dialekt gott till gutt (till god).