Synonymer till krig

substantiv [kri:g]

Utforska synonymer och betydelser för krig

Betydelse:

militär konflikt där omfattande våld används

— "kriget bröt ut 1939"

— "kriget i Afghanistan"

swap_horiz Motsatsord

auto_stories

Krig i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Fiendligt tillstånd emellan folk, stater, fursar, då de med vapenmakt strida mot hvarandra. Blodigt, rättvist, orättvist krig Borgerligt, inbördes krig, när medborgarne i en stat äro i öppen strid med hvarandra. Lilla kriget, som föres genom smärre truppafdelninar, i afsigt att oroa fienden och bevaka hans rörelser. Anfalla någon med krig Påföra någon krig Förra krig emot någon. Föra, flyta kriget in i fiendens land. G ut i krig Det går så tll i krig

  • Säges i utstäckt mening, både egentligen och figurligt, omallt slags strid. Han ligger jem i krig med sina grannar. Föra krig emot lasten, yppigheten.

    Syn: Strid

history_edu

Historik & ursprung för Krig

  • Substantiv

    krig, fornsvenska krīgh, krī, äldst i betydelse: ansträngning, motstånd = danska krig, från medellågtyska krîch, -ges, strid, krig = fornhögtyska krêg, hårdnackenhet (nyhögtyska krieg); dunkelt. — Andra fornsvenska uttr. för 'krig' äro annars det åtm. delvis lånade örlig, örlog och det inhemska ofriþer (»den stora ofreden») = fornisländska úfriðr. Samgerm. beteckning saknas.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för krig

Korsordslösningar för krig