Synonymer till kägel

kägel, Lind 1749 (jämte kägla, se nedan); som boktr.-term 1654: kegel = äldre danska kegel (danska kegle), från medellågtyska, holl. kegel (varifrån engelska kails) = fornhögtyska kegil, påle, pinne (nyhögtyska kegel), av urgermanska *kaᵹila-, dimin. till ett ord motsvarande svenska dialekt (Norrl.) kage, stubbe, norska kagi, låg buske, i fornisländska som öknamn, nyhögtyska dialekt kag, kålstjälk, engelska dialekt cag, stump; jämför holl. keg(ge), kil, av *kaᵹjō-; väl besläktade med litauiska žagrė, plog, urspr. bestående av en gren, žagaras, torr gren; jämför kåk och kagge. — Biform: kägla, den enda formen hos Spegel 1712, Serenius 1741, fornsvenska Kiægla, ortnamn, och kǽgla i kægloslagh, kägelspel.