Synonymer till ja
Utforska synonymer och betydelser för ja
Betydelse:
— "Har hon kommit? – Ja!"
— "Vill du ha kaffe? – Ja tack!"
— "Ja, då går jag väl då!"
ja substantiv
Substantiv för ett uttryckt samtycke eller ett jakande svar; används också om själva godkännandet eller bifallet.
samtycke och jakande svar
Avser ett uttalat eller underförstått ja i betydelsen att man instämmer, bekräftar eller säger okej.
jaröst
Avser en röst eller ett röstande som innebär bifall, särskilt i omröstningar där man röstar ja.
swap_horiz Motsatsord
ja interjektion
Ett interjektionellt ord som används för att uttrycka instämmande, medhåll, bekräftelse eller samtycke. Det kan också fungera som ett lätt uppmanande eller avfärdande ja i samtal, ofta i mycket kort och vardaglig form.
swap_horiz Motsatsord
Ja i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Brukas för att bejaka en fråg,.
Ex: som icke innehåller någon nekande partikel. Kommer han? Ja. Får genom förbindelsen med några andra adverber en förstärkt, olika skiftande betydelse, t. ex.: Är maten god? Åh ja, rätt bra, temmeligen bra. Har du varit i kyrkan? Ja visst, det är naturligt, faller af sig sjelft; det var att fråga! Skall jag hjelpa dig? Ja men (uttalas jamä´n), ja väl (utt. javä´l), det är jag nöjd med, tycker jag om; ja det är bra.
-
Ja så (uttalas jaså´) säges, då man af andras tal eller handling inhämtat eller erfarit något, i mångfaldiga skiftningar af olika intryck och deraf betingad olika betoning, uttryckande förundran, likgilitghet, tillfredsställelse, harm, med mera Han har nyligen gift sig. Ja så. Ja så, det är du, som gjort mig det der skälmstycket! Ja så, du vill inte; jag skall väl då lära dig att vilja. Ja så (uttalas jàsså) yttras, då man af en annan blivit underrättad om något oförväntadt eller något, hvarom man förut haft oriktig föreställning. Jakande, bifall, samtycke.
Ex: Säga ja till allting. Svara ja. Edert tal skall vaa ja, ja, nej, nej. Fria och få ja. Han har detill fått mitt ja. Det sker med mitt ja. - Int.
-
Brukas, för att gifva förhöjdt uttryck åt något föregående, till exempel: Det är nyttigt, ja nödvändigt. Han är rik, ja mycket rik. Han gör alla, ja sina ovänner godt. Ja än mer.
-
Nyttjas som ett fyllningsord vid åtskilliga interjektionella satser, för att stärka uttrycket, till exempel: Ja, det kan så vara. Ja, det tror jag! Ja, nu är det för sent. Ja, det är så dags nu!
-
Nå väl. Vill ni gå ut? Nej. Ja, så blif qvar då. - Ja, ja, adverb Betecknar ett jakande svar, liksom Ja, men med förstärkt uttryck. Skall jag gå? Ja, ja gör det.
-
Tvifvel, farhåga, fruktan, hot. Ja ja, vi får väl se. Ja ja, faran är ej förbi ännu. Ja ja, det går på tok för honom till sluts. Ja ja, akta dig.
-
Säges i samma mening som bemärkelse 1.
-
Anmärkning Enär Ja ja uttalas olika, torde vara skäl att på något sätt beteckna detta olika uttal. Således kunde man för bemärkelse 1. skrifva ja-ja och för bemärkelse 2 jaja, samt för adverb bibehålla ja, ja.
Historik & ursprung för Ja
-
Substantiv
ja, fornsvenska ia, iā (varav äldre nysvenska jå, 1500-till) = fornisländska já, danska ja, gotiska ja (jämte jai), fornsaxiska, fornhögtyska jâ (nyhögtyska ja), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) geá (dvs. já, engelska yea); jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) giese (väl av je-swā, till så adv.). Sannol. egentligen en kasusform till indoeuropeiska pron. *jos, *jā, *jod (= sanskrit yás, yā́, yát). Jfr litauiska jé, ja, och möjl. grekiska ē̃, sannerligen (som dock kan vara av ett indoeuropeiska ē = sanskrit ā́). — Enl. somliga är fornisländska já = gotiska jah, och. — Ljudlagsenligt skulle j på nordisk botten ha bortfallit (jämför år = nyhögtyska jahr); att det kvarstår beror på ordets enklitiska och iterativa användning. — Jfr Lidén Ark. 3: 235 f. och se under jo. — Jaha, av ja med tvåspetsig accent, där expirationstrycket på den senare accentspetsen förstärkts till huvudaccent, varvid ett h inskjutits vid vokalmöte. Jfr nehej för nej. Se Kock Ark. n. 140 n. 1.
Källa: Hellquists (1922)