Utforska synonymer och betydelser för hyra
Betydelse:
— "de betalade 10 000 i månaden i hyra för lägenheten"
hyra substantiv
Substantiv som betecknar att någon upplåter eller tar något i bruk mot ersättning, särskilt i juridisk och allmän ekonomisk bemärkelse: själva uthyrningen, förhyrningen eller upplåtelsen av en lokal, bostad, bil eller annan egendom.
upplåtelse/uthyrning
Används när fokus ligger på själva handlingen eller förhållandet att något ställs till annans förfogande mot betalning, alltså den aktiva eller passiva uthyrningsprocessen.
avgift för brukande
Används när hyra syftar på den betalning som erläggs för att få nyttja något, till exempel bostadshyra, lokalhyra eller arrendeavgift.
Äldre och fackspråklig betydelse inom sjöfart: lön eller ersättning till en sjöman för tjänstgöring ombord.
sjömanstjänst
Avser själva anställningen eller tjänstgöringen till sjöss, alltså den ombordtjänst som hänger samman med hyra i äldre sjömansspråk.
sjömansersättning
Avser den lön eller ersättning som utgår till sjöman för tjänstgöring; en äldre terminologisk användning där hyra betyder betalning för arbete till sjöss.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för hyra.
hyra verb
Att mot betalning få rätt att använda något som ägs av någon annan, till exempel en bostad, bil, lokal, utrustning eller ett fartyg/transportmedel. Denna betydelse omfattar även att ta något i leasing, abonnemang eller charter, samt i vissa fall att arrendera mark eller annan egendom.
använda mot betalning
Att betala för att få disponera eller använda något under en viss tid; vanligt om bostäder, fordon, lokaler, utrustning och liknande, inklusive leasing, abonnemang och charter.
arrendera
Att mot ersättning ta i besittning eller bruka mark, jord eller annan egendom, ofta i ett mer formellt eller långsiktigt upplägg än vanlig hyra.
Att anlita eller ta in en person mot betalning för arbete eller tjänst, alltså att anställa, leja eller hyra in arbetskraft.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för hyra.
Hyra i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
För viss tid, emot viss öfverenskommen betalning till annan person öfverlåta nyttjande rätten till en sak. Vanligen säges Hyra bórt, út,
Ex: Hyra i´n, låta någn hyra rum hos sig.
Syn: Uthyra
-
Aftal om öfverlåtelse af nyttjande rätten till en sak eller till en persons arbete, biträde på viss tid, emot viss öfverenskommen betalning. Köp bryter hyra
-
Genom sådant aftal betinga sig nyttjande rätten till en sak.
Ex: Hyra ett hus, en våning, ett rum, en vagn, en trädgård. Hyra rum af en hyresman. Hyra i´n sig hos någon, på förenämde sätt betinga sig rätt att bo hos någon. Säges äfv. i vissa fall i fråga om personers arbete, tjenstebiträde, o. s. v. Hyra sjöfolk, en lakej. Om tjenstefolk och arbetaere i allmänhet säges Lega.
-
Innehafvande af nyttjande rätten till en sak på grund af sådant aftal.
Ex: Taga, innehfava en våning på hyra
-
På grund af så beskaffadt aftal innehafva nyttjanderätten till enska, hava i hyra.
Ex: Han hyr en vänng i staden. Jag hyr ett par rum på söder.
-
Den öfvernenskommna betalningen för en hyrd sak, en hyrd persons arbete eller tjenstebiträde.
Ex: Hva kostar denna våning i hyra? Jag betalar 100 r.dr i hyra Dryga hyror. Han är skyldig mig fyra års hyra En bätsmans en hyrlakjes hyra Taga hyra, säges om sjöfolksom mot viss betal. nign utfäster sig till tjenst för viss tid, om bord å fartyg.
-
Emot betalning betinga sig en persons biiträde för något särskilt ändamål. Hyra en tidningsskrifvare att skälla på en person. I denna mening säges vanligen Lega, Besolda. particip passiv Hyrd brukas stundom nästan adjektivt, till exempel:
Ex: Hyraa rum, kläder, o. s. v.
Historik & ursprung för Hyra
-
Substantiv
hyra, verb, = danska hyre, från medellågtyska hûren = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hýran (engelska hire). Av ovisst ursprung, jämför senast Seip 2: 67. Härtill: substantiv hyra, från medellågtyska hûre = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hýr (engelska hire). Både som verbet och substantiv synes det svenska ordet äldst ha brukats om sjöförhållanden: få (båtsmännen) for en hyro och hyra skep 1532 och så vidare fram till och 1630-40, då båda orden uppträda i andra betydelse — Det inhemska ordet för 'hyra' är fornsvenska lēghia, även i Bib. 1541 = leja. — Han har fått sin hyra, han har fått sig ett rus, till exempel Rosenfeldt († 1700) hos Hans. Vitt. 16: 218, Holmström Hans. Vitt. 6: 211, Lind 1749 och så vidare, anses av Tamm Gransk. södra 10 kunna utgå från yngre fornsvenska, svenska dialekt hira, yrsel. Härför kunde möjl. ett exempel från I. Erici tala (1642): 'Tå ett Nööt bekommer Hyro, theraff thet löper omkring'. Uttr. syftar dock säkerl. i stället på den betalning som en matros får efter slutad sjöresa: det användes för övrigt i litter. gärna av sjömän, till exempel Rosenfeldt (ovan) och Tersmeden '2: 109 (och 1780): 'Hvad herrarne ej vid bordet fått af sin hyra gafs dem efter middagen' (jämför under kapten och nock). — Hyresgäst och så vidare, väl efter ett äldre lågtyska hüres-, jämför yngre lågtyska hürs-mann, hyresgäst.
Se även: hyra
Källa: Hellquists (1922)