Utforska synonymer och betydelser för helvete
Betydelse:
— "förr trodde många att onda människor kom till helvetet"
— "hon har ett helvete hemma, för hennes man dricker"
I religiös föreställning de dödas straffort; även bildligt en outhärdlig plats eller ett tillstånd av intensivt lidande.
Helvetet som straffort
Religiösa eller högtidliga benämningar på helvetet som de ondas och de osaligas straffort.
Avskildhet från Gud
Teologisk tolkning av helvetet som ett evigt tillstånd där människan är skild från Gud.
Outhärdlig plats
Bildlig användning om en plats som upplevs som fruktansvärd, plågsam eller straffande.
Intensivt lidande
Bildlig användning om en mycket svår eller outhärdlig plåga och ett tillstånd av starkt lidande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för helvete.
Helvete i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Afgrund, Blåkulla
-
Ställe, der man finner sig högst plågad, besvärad, tvungen, eller de stor villerv alla och oordning äro rådande.
Ex: Det är etth. ett riktigt helvete
-
Något, som ytterst pinsamt, mödosamt, besvärligt.
Ex: Det är ett helvete att tjena der i huset. Arbetet i en ankarsmedja är ett helvete Man säger äfv.: Ett helvetes arbete o. s. v., ett ganska svårt arbete.
-
i särskilt mening
Det ställe, dee de aflidnes själar voro, dem Christus efter sitt lidande och döf förlossade. Christus nedsteg till helvetet.
-
fig.
Helvetes makter, afgrundsändarne. Hela helvetet jublade af fröjd öfver Satans seger.-
-
Underjorden, dit Greker och Romarne trodde att stjälarne kommo efter döden. - Sammansatta ord
Historik & ursprung för Helvete
-
Substantiv
helvete (-ä-) = Bib. 1541, yngre fornsvenska, av äldre fornsvenska hælvite, dödsrike = fornisländska helvíti det samma, danska helvede; lån genom missionärer, motsvarande fornsaxiska helliwîti, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hellewîte med med (ej i gotiska); egentligen: hälvetesstraff, till vite (nu blott bötesstraff; se den/det och), och fornsvenska hæl = fornisländska hel, gotiska halja, fornsaxiska hellia, fornhögtyska hella. (nyhögtyska hölle), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska hell, av urgermanska *haljō- f., det forngermanska namnet på dödsriket (jämför Hel), sedan i västgerm. om de kristnes helvete, egentligen: det höljande, döljande, till urgermanska *helan, dölja; se hall 2 och hölja. — Helsefyr = norska hels(ke)fyr, från medellågtyska helschvûr, helveteseld, till adjektiv helsch (motsvarande nyhögtyska höllisch), helvetisk, och vûr (se fyr). — Helsike, möjl. en ombildning av ett äldre svenska *hälske, ellips för *hälskefyr.
Källa: Hellquists (1922)