Synonymer till glas

substantiv [gla:s]

Utforska synonymer och betydelser för glas

ett genomskinligt ämne

kärl av glas (eller liknande material) att dricka ur

— "ett glas vin"

Substantiv

ett amorft, fast, mer eller mindre genomskinligt material som vanligtvis görs av smält sand (silikat) med diverse tillsatser

bägare utan öron i första hand gjort av materialet glas som används för att dricka ur

den mängd vätska som ryms i ett glas dvs i en bägare gjord av glas

förstoringsglas eller annan optisk lins

tidsindelning till sjöss med längden en halvtimme

åld. sjö.

Vi har inga motsatsord för glas.

auto_stories

Glas i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Ex: Glas är antingen grönt, halfvitt, helhvitt eller färgadt. Blåsa glas, se Blåsa, 3. Slipa glas Smälta till glas (Ordspr.) Lycka och glas gå snart i kras, lyckan är ostadig. Har sammansättningarna Taffel-, Kristall-, Flint-, Butelj-, Fönster-, Kron-, Krit-, Blyglas, m. fl.
Pjes, större eller mindre, af detta ämne, beredd för något särskilt ändamål. Sätta en tafla i glas och ram. Sätta glas i en vagn, i fönster.

Ex: Glas på speglar, på ur, o. s. v. Ingår för denna bem. i sammansättningarna: Fönster-, Spegel-, Ur-, Ögonglas, m. fl.
Mindre kärl af detta ämne att dricka ur, antingen med eller utan fot. Stort, litet. glas Ett tomt, fullt gl. Foten på ett glas slå i, tömma skölja ett glas Stå med glaset i hand. (figurligt) Titta för djupt i glaset, dricka, supa för muycket, så att man blir rusig. Bildar sammansättningarna Dricks-, Öl-, Vin-, Brännvins-, Likör-, Champagneglas.
Det flytande ämne, ett dricksglass innehåller eller kan innehålla.

Ex: Ett glas vatten, öl, vin, brännvin. Dricka ett gl. med någon, säges, då tvenne eller flera personer dricka hvar sitt glas i sällskap med hvarandra. Han blef rusig af endast tvenne glas
Ett vanligt sandur.
Hvarje half timma af de 4, som utgöra en vakt om bord. jämför Vakt.
Syn: Marienglas

history_edu

Substantiv
glas = fornsvenska, jämte norska, danska, från medellågtyska = nyhögtyska glas, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) glæs (engelska glass), i fornhögtyska även: bärnsten, av urgermanska *glása-, växl. med *glazá- i det inhemska fornsvenska, danska glar, fornisländska gler (med så kallade R-omljud); i avljudsförh. till det från urgermanska lånade latin glēsum, bärnsten (Tacitus), medelhögtyska glâr, harts, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) glǽr(e), kåda, bärnsten, fornisländska glǽsa, pryda med ngt glänsande (som dock kan utgå från ett *glansian); av samma rot glas, glänsa, vara blek eller klar, som ingår i fornisländska Glasir, (mytisk) lund med gyllene löv, och forniriska glass, grön (av *ghlas-to-). Urspr. väl namn på bärnstenen, som sedermera överflyttades på det relativt sent uppträdande glaset, och ett av de ord, som anförts som stöd för den uppfattningen, att det urgermanska urhemmet varit beläget vid Nord- och Östersjön. — En primärare indoeuropeiska rotform ghlē uppträder i glåmig. — Taciti glēsum översättes av Rudbeck i Atl. med glijs, varav hos Stagnelius Glissjön om Östersjön (se Books upplaga, Kommentar, södra 299).

Källa: Hellquists (1922)

Se vår korsordssida för glas