Synonymer till ruta

substantiv, verb [²rụ:ta]

Utforska synonymer och betydelser för ruta

Betydelse:

(liten) fyrkant

Betydelse:

(fönster)glas

— "bollen krossade rutan"

ruta substantiv

1

En fyrsidig geometrisk figur eller en plan yta med räta hörn, ofta använd om en fyrkantig eller rektangulär form.

fyrkant kvadrat rektangel platta fält

geometrisk form

Används om en regelbunden eller närliggande geometrisk figur, särskilt fyrkantig eller rektangulär form.

2

En glasbit eller glasöppning i ett fönster; även om själva fönsterrutan som del av ett fönster.

fönsterruta fönsterglas glas glasruta fönster dora

fönsterdel av glas

Används om glaset i ett fönster eller den enskilda fönsteröppningen med glas.

3

En växt, här angiven med synonymen för en ranunkelväxt; avser den botaniska benämningen inom växtvärlden.

ranunkelväxt

botanisk benämning

Används i botaniskt sammanhang om en växt i ranunkelfamiljen eller närliggande växtslag.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ruta.

ruta verb

Att förse något med rutmönster eller dela in en yta i rutor, så att den blir rutad eller rutindelad.

göra rutig rutindela dela i rutor

göra rutig

Används om att skapa ett rutmönster på en yta eller att dela in den i rutor, till exempel papper, tyg eller en bildyta.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ruta.

auto_stories

Ruta i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Vinruta

  • Slät yta, som har figuen af en qvadrat eller romb.

    Ex: Sned, spetsig ruta Rutorna på ett schackbräde.

  • Fyrkantig fönsterskifva.

history_edu

Historik & ursprung för Ruta

  • Substantiv

    1. ruta, vinruta, Ruta graveolens = fornsvenska = senisl. rúta, lågtyska rûte, fornhögtyska rûta (nyhögtyska raute), av latin rūta, väl av grekiska rytḗ (-ū-?), av ovisst ursprung. Från latin rūta kommer också bland av fornfranska rude (franska rue, varav engelska =), varifrån angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rúde, medellågtyska rûde (varav danska rude). De nord. orden ha möjl. upptagits direkt från latin

  • Verb

    3. ruta, blott äldre svenska och svenska dialekt, svira., leva om, rusta = fornsvenska (där även, som det synes: svärma, fara omkring), motsvarande norska ruta, svira, stoja, storma, äldre danska rutte, svira, fara omkring, nu: slösa; åtm. i svenska och danska lån från medellågtyska rûten, idka stråtröveri, till rûter, stråtrövare, beriden krigare, soldat (se ryttare), varmed antagl. ett annat ord sammanfallit: medelhögtyska rûzen, larma, storma fram, motsvarande norska ruta i samma betydelse, avljudsform till fornisländska hrjóta, springa loss med med, norska rjota, störta, falla. — Om äldre nysvenska rutebro(de)r, äldre nysvenska och svenska dialekt rutebuss se under rustibus (rusta 2).

  • Substantiv

    2. ruta (fönster-, fyrhörning), 1556 i herald. användning, och 1600 om fönster = danska rude, från medellågtyska rûte = medelhögtyska rûte (nyhögtyska raute); möjl. från början en heraldisk term från riddarväsendet, där ordet betecknar ett vapenfält; för övrigt dunkelt; oklara äro även konsonantförh. i de tyska orden. Med avs. på betydelse 'fyrhörning' > 'fönsterruta' jämför franska carreau det samma; se för övrigt ruter.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Ruta

NEO Uttryckslexikon

  • tillbaka till ruta ett

    tillbaka till utgångsläget — och börja om från början igen med viss verksamhet e. d.; urspr. i sällskapsspel

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ruta

Korsordslösningar för ruta