Synonymer till göt

1. göt eller göte, folknamn, fornsvenska göte, vanl. pluralis götar, om väst- och östgötar, i VGL särskilt om de förra = fornisländska gautar, motsvarande angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) géatas Beowulf, Procopius: gavtoí ; i avljudsförh. till vissa forngerm. namn på goter, gutar (gottländingar) och stundom även götar: fornsvenska gutar (-o-), fornisländska gotar, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gotan pluralis, Plinius: gutones, Tacitus: gotones. Av omstritt ursprung. Numera ofta härlett av ett gammalt namn på Götaälv eller någon del därav (Trollhättefallen), *Gaut, fornisländska Gautelfr, där då gaut- enl. Tamm med flera skulle betyda 'utflöde' resp. 'fors eller dyl.', till gjuta; liksom gutar (och goter) analogt tolkats såsom ytterst hörande till ett likbetydande gut- eller med Lindroth NoB 2: 75 f. till ett flodnamn Gut- (förr Guteån, nära gården Gute på Gotland, vartill då närmast Gotland). Häremot talar dock i sin mån bland av, att likheten mellan namnen på dessa närbesläktade folk i så fall bleve rent tillfällig. Snarast betyder götar och gutar (goter) 'män' (till gjuta) med ungef. samma betydelse-utveckling som grekiska ársēn, manlig, pers. arsan, man, till roten ers, väta, utgjuta (jämför orne); se förf. Ark. 19: 138 och där citerad litteratur. Isl. gautar och gotnar, män, krigare, i poetiska omskrivningar (kenningar) utgå dock från de resp. folknamnen. Göta älv innehåller i så fall genit. pluralis av detta folknamn; jämför Ark. 25: 199, 351. — Vanligt i personnamn, till exempel Algot, Gustav; jämför även gudanamnet fornisländska Gautr, om Oden = gotiska *Gauts (hos Jordanes skrivet Gapt), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) Géat. — Götes konung, P. Svart Götis k., i denna form lånat från den äldre danska konungatiteln (liksom också Vendes), genit pluralis till göt, motsvarande det inhemska götas, till exempel O. Petri, med analogiskt s av fornsvenska göta. (jämför ovan); ingående i den svenska konungatiteln från och med Magnus Ladulås och (med latin form) Karl Sverkersson.

2. göt eller göte n., gjutet järn- eller stålstycke; till gjuta; för övrigt flertydigt; jämför yngre fornsvenska göte, gjutning, och lågtyska göt(e) det samma