Synonymer till folk

substantiv [fål:k]

Utforska synonymer och betydelser för folk

Betydelse:

människor, personer

— "det var mycket folk på stationen"

— "en skådespelare som vill få folk att skratta"

Betydelse:

befolkning (särskilt på landet), allmoge

Betydelse:

nation, folkslag, befolkning

— "det svenska folket"

1

Människor som hör till ett land, en nation eller ett folkslag.

landsmän nation folkslag nationalitet stam

Nationell eller etnisk tillhörighet

Används om människor med gemensam nationell, etnisk eller historisk tillhörighet.

befolkning invånare medborgare

Landets invånare

Syftar på människorna som bor i ett område eller tillhör en stats befolkning.

2

Människor betraktade som allmänhet eller som en social grupp underordnad en överhet.

allmänheten gemene man

Allmänheten

Den breda befolkningen, särskilt i motsats till eliten eller de styrande.

underlydande tjänstefolk allmoge personal

Tjänstefolk och underordnade grupper

Används om personer i tjänst, anställda eller grupper med underordnad samhällsställning.

3

Enskilda personer eller människor i allmänhet, ofta i vardagligt språk.

människor personer män

Personer i allmänhet

Syftar brett på människor utan att ange nationell eller social tillhörighet.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för folk.

auto_stories

Folk i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Kollektivt ord.

  • Samteliga de menniskor på ordklotet, som hafva samma härkomst, språk, seder, kroppsbildning. Judiska, lappska, armeniska folket. Under benämningen Svenska Nationen inberipas äfven de af lappska folket,

  • Syn: Folkslag, Nation.

  • Samteliga undersåterne, de styrda i ett land, i motsats till regenten eller regeringen.

    Ex: Konungen kan blott, hvad folket kan. Folkets väl min högsta lag. Gud och folket. Regeringen och folket i en republik.

  • De lägre, näringsidkande, arbetande klasserna i ett land, i motsats till regering, embetsmän, adel, prester och de rike.

    Ex: Folket yrkar i vår tid på större politiska rättigheter. Bör icke förblandas med Pöbel, som är utskummet af Folket, i denna mening taget. Folket vill alltid rätt och täkner det äfven oftast, men pöbeln är menniskoslägtet i dess förnedring. Folket är kärnan af nationen.

  • Samteliga invånae i ens tad, köping, by, os. substantiv verb Allt folket i staden kom honom till mötes. Allt folket i gården blef uppväckt.

  • Menniskor i allmänhet.

    Ex: Det var mycket folk der. Du står så blyg, som hade du aldrig sett folk förr. Det finnes folk, som tro, att . . . . . Inför allt folket. Förnämt, bätte, lägre, rnare, hyfsadt, bildadt folk Främmande folk Det är skam att drifva gäck md folk Ett gift folk, man och hustru; äfv. sägs förkortadt endast Folk, t. ex.: Det folket har länge lefvat tillsammans i ett lyckligt äktenskap. Godt folk! brukas stundom i förnämt nedlåtande ton till personer af lägre samhällstställning; äfv. stundom på skämt till vänner, närmare bekanta och likar.

  • Arbetare, biträden, som man använder i sin tjenst; personer, med hvilkan man står i något slags beröring.

    Ex: Hade jag folk tillräckligt, skulle jag odla upp den der mossen. Han känner sitt folk, vet, hvad de gå för, duga till, huru de äro sinnade.

  • Tjenstefolk. Han är mycket god emot sitt feminin Herrskapets mat och folkets i matematiken

    Syn: Tjenstefolk

  • Soldater; sjöfolk. Han anrycker med friskt feminin, bepröfvadt feminin Hurudant feminin har kapitenen på fartyget?

    Syn: Manskap, Besättning.

  • Ex: Folk först och långöron se´n, man är skyldig att lemna hedersrummet åt dem, som det förtjena.

  • _) Brukas stundom i föraktligt eller mödömksam ton. Det der folket tycker, att de äro lika goda som bättre folk. Bed det der folket gå sin väg. Gif det stackcars folket litet i matematiken

history_edu

Historik & ursprung för Folk

  • Substantiv

    folk = fornsvenska, fornisländska, danska, fornsaxiska, fornhögtyska (nyhögtyska volk), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) (folc), engelska; i förnspr. ofta: krigarskara; av urgermanska *fulka-; från urgermanska språk: litauiska pulkas med, skara, fornslaviska plŭkŭ, krigarskara, av indoeuropeiska *pl̥go-; sannol. besläktade med latin populus, folk (reduplicerad bildning: *po-pel-os), plēbēs, plēbs och grekiska plē̃lhos, mängd (*plē-dh-), till indoeuropeiska roten pelē, fylla, vara full, vartill svenska full. Äldst alltså: mängd. Jfr för övrigt bland av Uhlenbeck PBB 26: 310. Jfr fylka, fylke ävensom plebej, populär och pöbel. — Andra urgermanska ord för 'folk' äro fornisländska ljǫðr och så vidare, jämför nyhögtyska leute (av ovisst urspr.; se luden), och den allmänt spridda, tydligen samindoeur. beteckning, som ingår i fornisländska þjǫð, gotiska þiuda och så vidare (se tysk).

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Folk

NEO Uttryckslexikon

  • det är skillnad på folk och fä

    alla är inte lika (hyfsade)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Vanligt folk gillar skattesänkningar.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för folk

Korsordslösningar för folk