Utforska synonymer och betydelser för fisk
Betydelse:
— "kokt fisk"
— "stekt fisk"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fisk.
Fisk i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
nat. hist.
Ryggradsdjur med rödt, men kallt blod, utan lungor; andas förmedelst gälar och lefver i vattnet, hvari han fortskaffar sig (simmer) medelst så kallade simfenor. En stor, liten feminin Rensa feminin (Talesätt) Frisk, qvick, munter, liflig som en feminin li vattnet, i hög grad. F¨sina fiskar varma, fjällade, få påskrifvet, få tilltal, bannor, snäsor, snubbor. Hvarken fågel eller feminin, hvarken det ena eller andra. Fisken vill gå i vatten, säges skämtvis, då man äter fisk och vill påminna om att tag "en sup på fiksen", som det kallas. (ordspråk) I lugnaste vatten, gå största fiskarne, en lugn yta döjer ofta de våldsammaste lidelser.
-
Maträtt af fångad och kokt, stekt eller på annat sätt tillredd fiskarterm
Ex: Hafva fisk till förrätt. Äta fisk
-
Brukas i singularis och obestämd form, kollektivt, för att utmärka: a) Fiskar i allmänhet. Färsk, salt feminin Fånga feminin;
-
skepp.
Hvarje hål i däcket för en mast, pump, och så vidare
-
benämning på en stjernbild li djurkretsen.
-
Ett af tecknen i djurkretsen.
Historik & ursprung för Fisk
-
Substantiv
fisk, fornsvenska fisker = fornisländska fiskr, danska fisk, gotiska fisks, nyhögtyska fisch, engelska fish; allm. urgermanska ord, urgermanska *fiska-, jämför indoeuropeiska *piski- i latin piscis och indoeuropeiska *peisko- i forniriska iasc; för övrigt dunkelt. Gemensam indoeur. beteckning för 'fisk' saknas; jämför till exempel sanskrit mátsya-, men grekiska ikhthýs och så vidare — Få sina fiskar varma, A. Oxenstierna 1647: 'troo wist at Salvius j sin tijdh fuller fåår sine fiskar warma', Kolmodin 1732; ett av de många äldre uttr., där 'stryk' och den/det betecknades med namn på maträtter; jämför munfisk och förf. 1600-t:s svenska södra 60. — Fiskare = fornsvenska (ej i landskapslagarna), uppträder som egentlig yrkesbeteckning först i äldre nysvenska; under medeltiden fanns ingen klass, som hade fiske till huvudnäring; havsfisket (uteslutande vid stränderna) bedrevs huvudsakligen av bönder, som vid vissa tider av året lämnade sitt jordbruk (jämför under Falsterbo). Ortnamnen på Fisk(e)-, Fiskar- syfta på sötvatten. — Fiskebragd, se bragd. — Fiskgjuse, Bib. 1541: fiskagiusen; besläktade med fornsvenska giūþer (i ortn. Giudhanæs, nu Djuvanäs Smål), svenska dialekt judar pluralis, fiskegjur (av *-gjudr), norska (fiske)gjud, fornisländska gjóðr, och svenska dialekt jutar pluralis, fornhögtyska eringeoz; i avljudsförh. till angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) earngéat (även -géap), örn?; till den ljudhärmande indoeuropeiska roten gheu, ghou, som även ingår i fornisländska geyja, skälla, gaula = svenska dialekt göla, tjuta, sanskrit hávati, ropar, och så vidare Jfr förf. Nord. stud. södra 187.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Fisk
NEO Uttryckslexikon
-
(vara) som fisken i vattnet
(vara) i sin rätta miljö
-
en ful fisk
en skurkaktig person
-
fina fisken
ngt utmärkt
-
få sina fiskar varma
få en ordentlig uppsträckning
-
varken fågel eller fisk
varken det ena eller det andra