Synonymer till sill

sill, i dialekt även sild, fornsvenska sill, sildh, silp = fornisländska sild, norska, danska sild; jämför lapska lånordet siVde (av *slldä eller *sildä). Enl. E. Smith i MoM 1910, södra 139 f. av urgermanska *sldlö- med samma utveckling som, enl. samme förf., till exempel bill l = fornisländska bildr av *biÖl-, och besläktade med sil l, med grundbetyd. 'fiskyngel' (se för övrigt den/det och). Dock är utvecklingen av urgermanska -dl- resp. -/?/- ej i enskildheter utredd (jämför bill 1). Vidare utgår, enl. Wiklund Le Monde Oriental 5: 244, lapska lånordet salled, sill, från ett urgermanska *silada-, vilket synes vara en växelform till det *sllid-, som enl. fil. lic. G. Hedström förutsattes för vissa småländska dialektformer. Ry. sel'd', litauiska silke, fornpreussiska sylecke ha lånats från nord. språk; om finska silakka, strömming, liten sill, se Setälä FUF 13: 451 med litteratur; samtliga dessa ord hänvisande på en tidig och utsträckt sillhandel. Bildningarna på -k ha väl diminutivisk karaktär. — Otänkbart är för övrigt ej, särsk. med hänsyn till den egendomliga formväxlingen, att vi i sill ha ett urgammalt lånord av icke germansk (eller indoeuropeisk) börd. I fråga om sannolikheten för att anträffa dylika just bland fisknamnen jämför Schrader Reallex2. södra 321.. — En annan urgermanska beteckning för 'sill' är det västgerm. etymologiskt oklara fornhögtyska hdring och herinc (nyhögtyska hering); bland av i det forna göteborgska gatnamnet Herringgatan, sedan Sill(e)gatan (nu Postgatan). Från urgermanska språk: franska hareng, italienska aringa och så vidare — Om ett tredje urgermanska sillnamn se under Skåne.