Synonymer till förmåga
Utforska synonymer och betydelser för förmåga
Betydelse:
— "en av företagets yngre förmågor"
Betydelse:
— "hon har fina idéer men saknar förmåga att fullfölja sina planer"
Egenskapen att kunna utföra något, till följd av kunnande, anlag, kraft eller tillgänglig kapacitet.
En person som har särskild skicklighet eller är värdefull genom sina egenskaper och insatser.
Värdefull och duglig person
En person som är kompetent, lovande eller till stor nytta i ett sammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för förmåga.
Förmåga i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Den kroppsliga eller andliga kraft, som sätter en varelse i stånd att andla på ett visst sät, frambringa vissa verkningar.
Ex: Förmågan att se, att gå, att käna, att tänka. Han är lam och uan att förmåga att röra sig. Dertill har jag ej förmåga Det öfvestiger, öfvergår, igger utom gränsen af min förmåga Efter min ringa förmåga Det står icke i min förmåga, jag förmår det icke. Arbeta öfver förmågan. mjer än man förmår. Af all min förmåga så mycket jag förår, af alla mina krafter. - Har för denna bem. i plur. vanligtvis Förmögenheter (se d. o.). ehuru man äfven stundom finner Förmågor. - Ingår i flera sammansättningar, såsom: Rörelse-, Känslo-, Syn-, Hörsel-, Tanke-, Aningsförmåga, m. fl.
Syn: Kraft, Makt, Våld
-
Syn: Kraft, Verkan
-
fig.
Person med mycken kraft och duglighet. Ordet har först nyligen börjat användas i denna bemärkelse, helst i tidnings- och pamflettstl. Har i pluralis Förmågor. Herr
Ex: A. är en förmåga af första rangen. Förmågagorna äro tunnsådda bland vår tids statsmän. - I förmågago af, ugttryck, brukadrt som preposition, i det juridiska och administrativa språket, med betydelse af: Enligt, i kraft a. I förmåga af 3 Kap. 2 § Rättegångsbalken.