Synonymer till dunkel
Utforska synonymer och betydelser för dunkel
Betydelse:
— "ett dunkelt resonemang"
Betydelse:
— "det var dunkel belysning i hallen"
— "en dunkel gränd"
Betydelse:
— "i skogens dunkel"
— "det var svårt att se något i dunklet i hallen"
dunkel adjektiv
Används om något som är svagt upplyst, halvmörkt eller skuggigt; alltså om ljusförhållanden eller en miljö där man knappt ser klart.
Svår att uppfatta/tyda
När dunkel syftar på något som är diffust i tanken eller språket, alltså svårt att förstå, tolka eller göra tydligt.
Används om något som är svårt att genomskåda, förstå eller förklara; ofta med känsla av tvetydighet, hemlighet eller mystik.
Tvetydig/förtäckt
När dunkel beskriver något som inte är öppet eller klart uttryckt, och därför kan uppfattas som tvivelaktigt, dolt eller svårt att tolka säkert.
Mystisk/hemlighetsfull
När dunkel används om något som upplevs som gåtfullt, hemligt eller svårt att få grepp om, ofta i en mer litterär eller stämningsskapande användning.
dunkel substantiv
Substantiv som syftar på ett tillstånd av svagt ljus, halvmörker eller skymning; används om när omgivningen inte är helt mörk men heller inte tydligt upplyst.
Halvmörker
Används om det svaga ljuset mellan dag och natt eller i rum och miljöer där ljuset är dämpat men inte helt borta.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för dunkel.
Dunkel i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Något mörk. Ett dunkelt rum. En dunkel dager. färgterm Ett dunkelt ljus, svagt.
Syn: Mörk
-
Svagt ljus, svag dager, lindrigt mörker. I skymningens dunkel
Syn: Mörker
-
Oklar, utan glans. Ett dunkelt glas. Dunkelkla ögon.
Syn: Oklar
-
fig.
Otydligt. Meningen är något dunkel
Syn: Otydlig
Historik & ursprung för Dunkel
-
Adjektiv
dunkel, och 1550 = danska, från lågtyska, nyhögtyska dunkel (fornhögtyska tunchal); växl. med r-avledning fornsaxiska dunkar, vartill en inhemsk motsvarighet i det fornsvenska adjektiv *dunker, mörk, som sannol. ligger till grund för sjön. Dunkern, äldre nysvenska Dunker, Södermanland, varav även namnet på den socken (fornsvenska Dunker), där sjön är belägen, jämför även fornisländska tillnamnet dunkr (se förf. Sjön. 1: 96, Lind NoB 2: 117), i avljudsförh. till fornfrisiska diunker och (utan suffixalt r) fornisländska døkkr, av urgermanska *denkwa-; av okänt urspung.
Se även: Dunkern
Källa: Hellquists (1922)