Synonymer till dom
Utforska synonymer och betydelser för dom
Betydelse:
— "fällande dom"
— "en mild dom"
— "en sträng dom"
— "domen har överklagats"
Betydelse:
— "domen i Uppsala"
dom
Ordet syftar här på ett beslut eller avgörande från domstol, alltså det formella rättsliga utslaget i ett mål.
Domstolens avgörande
Används när man menar det juridiska beslutet i ett mål, alltså själva avgörandet som en domstol meddelar.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för dom.
dom
Ordet syftar här på en domkyrka, alltså en stiftskyrka eller katedral som är biskopens huvudkyrka i ett stift.
katedral
Används om den främsta kyrkan i ett stift, ofta i officiell eller allmän kyrklig stil.
Ordet syftar här på en rundad eller välvd överdel, särskilt i betydelsen kupol eller huv som täcker eller avslutar något.
kupol
Avser en rundad byggnadsdel eller takform, ofta på kyrkor, monument eller andra byggnader.
huv
Avser en skyddande överdel eller kåpa, särskilt i tekniska eller vardagliga sammanhang där något täcker eller omsluter en del.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för dom.
Dom i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Rundt, hvälfdt tak öfver kyrkor och andra stora byggnader.
-
Ex: Dom i ett civilt mål, en konkurs, ett brottmål. Fälla dom i en sak. Fälla domen öfver någon. Domen är redan fälld, dom har redan fallit i målet. Låta någon undergå sin dom Blifva skjuten utan dom och ransakning. Han har fått sin dom, blifvit dömd. (Fig. mest i kyrklig stil) Då till doms med någon, kalla honom till räkenskap.
-
Domkyrka.
-
Sjelfva ordalagen, i hvilka domstols beslut i ett mål är affattadt.
Ex: Uppläsa, afkunna domen öfver någon.
-
Laga papper, handling, innehållande domstols beslut i en sak.
-
Syn: Omdöme
-
i religiös mening
Guds domar, Guds rådslag. Äta och dricka sig sjelfvom domen, genom ovärdigt begående af den hel. nattvarden ådraga sig evig fördömelse. Yttersta domen. Christi högtidliga handling, hvarigenom han på yttersta dagen skall afgöra menniskornas eviga tillstånd, gifva de trogna den eviga salighetern, men döma de otrogna och förtappade till evigt straff.
-
under medeltiden
Guds dom, lett tvistemåls afgörande genom envig, då man ansåg att Gud sjelf fällde domen till den segrandes fördel.
Historik & ursprung för Dom
-
Substantiv
2. dom, fornsvenska dōmber, tillstånd, förhållande (jämför barndom, sjukdom), sak, ting, i till exempel hælagher domber (jämför helgedom), beslut, utslag, dom, domstol, domsrätt, myndighet, i sammans. till exempel hærradomber och så vidare (nu undanträngda av biformerna på -döme, till exempel herradöme; se döme), omdöme med med = fornisländska dómr, ungef. det samma, danska dom, dom, gotiska dôms, fornsaxiska dôm, fornhögtyska tuom (nyhögtyska -tum), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) dóm (engelska doom, dom, undergång, -dom) i samma eller likn. betydelse; av urgermanska *dōma-, m-avledning till urgermanska roten dō, dē (jämför västgerm. dōn, göra, se -dan), av indoeuropeiska dhō, dhē, ställa, lägga; alltså egentligen: bestämmelse, anordning; jämför sanskrit dhāman-, bestämmelse, heligt bruk, ävensom med avs. på betydelse-utvecklingen lag 3 till lägga, nyhögtyska gesetz till sätta. Formellt identiskt: grekiska thōmós, hög. Jfr -dan, dåd. — Samma ord i avledning -dom, fornsvenska -dōmber = fornisländska -dómr, fornsaxiska -dôm, nyhögtyska -tum, engelska -dom, till substantiv och adjektiv (exempel se ovan); även i till exempel läkedom (i fornsvenska och fornisländska också konkret: läkemedel), egentligen till fornsvenska lǣkir, läkare, och spådom, till *spā = fornisländska spá f., spådom; kännedom, fornsvenska kænnedomber = fornisländska kennidómr hör väl dock direkt till verbet känna; jämför för övrigt svordom, ävensom under det dock sannol. ej hithörande lönndom. — Domsaga, se saga och lagsaga. — Domstol = fornsvenska, danska, se -stol.
Se även: sjukdom
-
Substantiv
1. dom, stor kyrka = nyhögtyska dom och så vidare, efter franska dôme, från italienska domo (duomo); väl egentligen efter latin domus dei, gudshus, och åtminstone i domkyrka, domherre och så vidare (med Kretschmer KZ 39: 545 f.) egentligen: kyrka, vars präster bilda ett domkapitel (collegium canonicum), efter den byggnad, domus ecclesiæ eller domus episcopalis, där domkapitlets medlemmar bodde; till latin domus, hus. — Dom- (med slutet o- ljud) i domkyrka (fornsvenska domkirkia), domherre och så vidare, av fornsvenska dōm-, jämte fornisländska dóm av medellågtyska dôm-, motsvarande fornhögtyska tuom, gammalt lån från latin domus, hus (se dam, timmer), med ŏ > urgermanska -ō-. Jfr katedral. — Domedag, fornsvenska dōmadagher och så vidare; sed. och — Domherre (fågelnamn), se d.och- Domkapitel, motsvarande fornsvenska kapitel; så kallat på grund av biskop Krodegangs av Metz bestämmelse (och 760), att ledamöterna (canonici, kanikerna) vid sina sammankomster skulle bland av läsa och behandla ett kapitel av bibeln.
Se även: domherre
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Dom
NEO Uttryckslexikon
-
domens dag
dagen för yttersta domen
-
sätta sig till doms över (ngn/ngt)
sätta sig som (informell) domare över (ngn/ngt)
-
yttersta domen
(tänkt) slutgiltig uppdelning av alla människor i onda och goda — varvid de förra kommer till helvetet, de senare till himmelen
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Men domen blev livstids fängelse för pastorn, för anstiftan till mord och anstiftan till mordförsök.