Synonymer till bracka
Utforska synonymer och betydelser för bracka
Betydelse:
bracka substantiv (vard.)
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för bracka.
Bracka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
gam.
Kortbyx, knäbyx.
Ex: Brukas i denna bem. helst i plur: Brackor.
-
Ställe, der npgot blifvit bräckt. Säges i synnerhet omsköra saker, såsom lerkärl, med mera d. Krukan har fått en bracka
-
Genom inre inverkan (brytning, stöt, slag, tryckning, och så vidare) förorsaka, att sammanhanget emellan delarana f en sak på ett eller flera ställen till någon del upphäfves, så att en ofta knappt märkbar spricka uppkommer, ej svårare, än att styckena ännu hålla tillhopa. Säges om sköra saker.
Ex: Bracka len tallrik, ett tefat, en fönsterruta. Glaset är brackackt.
-
Steka i panna, öfver eld, glöd.
Ex: Bracka skina, korfv.
-
Skällsord, som stundom begagnas om borgare.
Ex: Jfr. Skinnbracka.
-
Bracka i ljern, ställe, der sammanhanget emellan jernets fibrer blifvt upphäfdt.
-
Bryta sönder, krossa. Har denna bemärkelse förnämligast i sammansättningarna med partiklarna af, sönder; Bracka áf, afbryta;
Ex: Bracka sö´nder, sönderbryta.
-
(krigst.)
Ex: Bracka áf, trycka af, lossa skott, gifva eld. Bräck áf! kommandord, hvarigenom tillkännagifves, att gevären skola tryckas af.
Historik & ursprung för Bracka
-
Substantiv
bracka, nu vulg. i betydelse 'kälkborgare', 1748: clappere Braccos, i en skämtdikt av en Uppsalastudent (A. Engström Kryss och landkänning), Wallenberg och 1770, Weste 1807, egentligen = äldre nysvenska bracka, byxa, Hels. 1587 =. äldre danska bracker pluralis, snarast från latin bracca, biform till brāca, byxa, vilket självt lånats från keltiskan, som väl i sin tur i mycket gammal tid fått ordet från urgermanska språk, där det motsvaras av fornsvenska brōk, fornisländska brók (pluralis brǿkr), fornsaxiska brôk, fornhögtyska bruoh (nyhögtyska dialekt bruch), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) bróc (pluralis bréc, bakdel, vartill engelska breeches, knäbyxor), väl i avljudsförh. till urgermanska verbet *brekan = nyhögtyska brechen, bryta (se bräcka 1); alltså egentligen: det brutna, 'gren'. Om betydelse 'bakdel' är den äldsta, kunde man jämföra franska culotte, byxa, till latin cūlus, bland av 'bakdel' (franska cul). — Som okvädinsord har väl uttrycket uppstått genom förkortning av äldre skinnbracka i samma betydelse, till exempel Ekeblad 1654 (-brakorna) och Bellman Fredm. test. nr 209; tidigare i betydelse skinnbyxa (jämför medellågtyska buckhose, bockskinnsbyxa = byxa) och syftar på tarvlig benbeklädnad. Urspr. tillhörande djäkne- och studentspråket beror dock ordet kanske delvis på anslutning till latin braccati, byxbärande, varmed romarna betecknade vissa folkstammar, som i motsats till dem använda benkläder. Andra gamla ungefär likbetydande studentuttryck voro skinnare, skavare och bälghund. Jfr beckbyxa, om sjömän.
Se även: bräcka
-
Substantiv
[bracka, svenska dialekt, koja, se barack.]
Se även: barack
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Antarctic bräcker isen med järnvägsräls i fören.
-
•
Borgmästaren bräcker storebror Lyon.
-
•
Bräcka skinka/falukorv och steka ägg och ev överbliven potatis.
-
•
När dagen bräcker med solen glittrande på Mälaren är det dags att fara hemåt igen.