Synonymer till bläcka

substantiv

Utforska synonymer och betydelser för bläcka

Substantiv

Betydelse:

ljust märke i träd åstadkommet genom borthuggande av bark och ytved

Betydelse:

äldre stavningsvariant av blecka (kronsup, snaps)

bläcka

1
hugget märke på trädstam stämplingsmärke
2
vard.
fylla rus berusning blecka
3
vard.
blåmärke runt öga blått öga blåtira blecka

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka (data., vard.)

webbläsare

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka

lysande skinande strålande
förtjusande förtrollande bedårande
utomordentligt skicklig framstående imponerande

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka

falskt sken falsk uppenbarelse bedräglig lockelse illusion gyckelspel villa villfarelse

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka adjektiv (vard., prov.)

Vardagligt och provinsiellt ord för en person som uppfattas som dum, korkad eller trögtänkt.

dum korkad tjockskallig

dum och korkad

Används om någon som framstår som ointelligent, tanklös eller svårt trögtänkt i allmän bemärkelse.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka (vard.)

stirra glo bliga glana titta se ovänligt (på)

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka

glänsande skinande blank

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka

förhandsnotis tidningsnotis notis snutt

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka

pirk agn av blankmetall bete för pimpelfiske

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

bläcka

blåsmaskin
bälg fläkt pust

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bläcka.

auto_stories

Bläcka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Fläcka eller teckna med bläck. Brukas föga ensamt.

    Ex: Bläcka néd, fúll, se Nedbläcka, Fullbläcka.

history_edu

Historik & ursprung för Bläcka

  • Substantiv

    bläcka eller blecka, vulgärt: sup, dryckesgille; egentligen: bleckmått använt vid servering av brännvin, Blanche 1856, av svenska dialekt blecka, mindre bleckmått, avledning av bleck.

  • Verb

    1. bläcka, även blecka, märka träd, 1618: blekat, svenska dialekt blek(k)a, bläkka, blika, motsvarande norska blik(k)a med med, egentligen etymylogiskt identiskt med fornisländska blika, skina (se black 2, blek, blik); alltså: göra att något skiner eller synes.

    Se även: blik

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för bläcka

Korsordslösningar för bläcka