Utforska synonymer och betydelser för beständig

Betydelse:

som bevarar sina väsentliga egenskaper
auto_stories

Beständig i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • (om sak) Som har bestånd, som fartfar på samma sätt. Det råder i detta land en beständig vår.

    Ex: Beständig helsa, väderlek. Beständig lycka, framgång, vänskap, kärlek. Hafva beständiga förargelser. Förkortas ofta i vårdslöst tal och skrift till Ständig.

    Syn: Varaktig, Stadig, Uthållande, Ihållande, Ihållig, Evig

  • Som stadigt fortar i samma tänkesätt, grundsatser, böjelser.

    Ex: Beständig i det goda, i kärlek, i vänskap. Varer beständige intill ändan.

  • mindre brukl.

    Som ifrigt fortfar med samma arbete.

    Ex: Beständig vid son bok.

    Syn: Trägen, Ihärdig, Flitig

history_edu

Historik & ursprung för Beständig

  • Adjektiv

    beständig, fornsvenska bestændugher, i den äldre betydelse: som håller stånd, efter medellågtyska bestendich, avledning av bestant, varav bestånd; i betydelse 'upprepad, idkelig, ständig', 1757, från nyhögtyska beständig, med motsvarande ursprung; jämför ständig.

    Se även: bestånd;

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för beständig

Korsordslösningar för beständig