Synonymer till öster

öster, adv. = fornsvenska (öster, i eller åt, mot ö., österut) = fornisländska austr, danska øst, äldre danska även øster-, fornsaxiska ôstar, medellågtyska ôst (nyhögtyska ost, sbst, jämför svenska ost 1), fornhögtyska ôstar, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éast (engelska east); från urgermanska språk: franska est; av urgermanska *austra- och *austa-, bildat som norr och så vidare, till urindoeuropeiska roten aus, au̯es, lysa (~ us) i latin aurōra (av *ausōsā; se Aurora), morgonrodnad, auster, sydvind, austrālis, södra (jämför världsdelsn. Australien), grekiska (hom.) ēṓs (av *ausōs), morgonrodnad, aúrion, i morgon, sanskrit uṣāḥ, morgonljus (även namn på en morgongudinna), usrá-, rödaktig, östlig, litauiska auszrà, morgonrodnad, aũszta, det dagas, fbulg. za ustra, i morgon (jämför de omdebatterade fbulg. utro, jutro, morgon, och så vidare, varom senast Agrell Zur balto-slav. Lautgesch. södra 20); se även öre och vår 2. Hit hör också angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éastre n., éastron pluralis (engelska Easter) = fornhögtyska ôstarun pluralis (nyhögtyska Ostern), påsk, urspr.: vårmånad, ävensom det anglosax. gudinnenamnet Éostræ (se påsk). Grundbetyd. är alltså 'morgonrodnad'; jämför de likbetydande latin oriens, egentligen: uppgående, om solen (se orient(en)), italienska levante det samma (jämför svenska Levanten), grekiska anatolaí det samma (jämför landsn. Anatolien), litauiska rýtai och nyhögtyska morgen, morgon och öster, och så vidare, jämför för övrigt under norr. — Även som substantiv: fornsvenska öster n. = fornisländska austr och så vidare, vartill svenska från, i, mot ö. (jämför fornsvenska fra östir, i östreno och så vidare); adv. öster i betydelse 'i, åt eller mot ö.' är däremot nu föråldrat. I nysvenska även östern, motsvarande danska østen, som påverkats av nyhögtyska osten med (fornhögtyska ôstan med, n.) = medellågtyska ôsten(e) n., utgående från motsvarigheter till adv. östan (= fornhögtyska ôstana och så vidare). — Härtill adjektiv östra, från oblika kasus av fornsvenska östre = fornisländska eystri, vartill i fornsvenska superl. östarster = fornisländska austarstr, östligast. — Nord- och sydöstra, nord- och sydost (de senare = danska, från lågtyska, nyhögtyska eller holl.) uttrycktes förr med omkastade leder: fornsvenska öster nordher och öster sudher, med motsvarighet i norrl. och finnl. dialekt — Till öster som väderstrecksbeteckning hör säkerl. folkn. östgoter, latin-urgermanska Austro-, Ostrogot(h)i. För den även framställda möjligheten, att namnet egentligen skulle betyda 'glansgoter' och närmast utgå från de med öster besläktade orden av denna betydelse, finnas knappast tillräckliga skäl. — Ortn. Östersta Uppl., Östergötland innehålla icke väderstrecksbeteckningen öster utan fornsvenska personn. Öste. — Av ortn. på Öst- och Öster- äro en del familjen, bildade, till exempel ett släktn. Östberg efter Östanfors i Dalarna och ett annat likalydande efter Österby Uppl.

Se även: ost