Synonymer till öre

öre, neutr. hos Wallenius 1682, tidigare, såsom ännu i vissa dialekt, mask. (till exempel Växiö 1792; där väl dialekt); i äldre nysvenska stundom pluralis öra fornsvenska öre med, en åttondels mark som vikt- och myntenhet, pänning(ar) med med, även som rymdmåttsbestämning, runsvenska aura Forsa ackus. pluralis = fornisländska eyrir (pluralis aurar), norska øyre (om en viss jordskatt), danska øre; från fornisländska aurar komma angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) óra, medellågtyska ôre. Ofta uppfattat som lån från latin aureus, guldmynt (avledning av aurum, guld, av *auz-, besläktade med litauiska áuksas, guld, och så vidare, av indoeuropeiska aus-, glänsa, varom se öster). Dock mycket ovisst; möjl. inhemskt germanskt. — Genusändringen beror dels på ordets böjning i sing. (som gammal mask. ia-stam: dat. ackus. öre), dels och framförallt på att öre liksom flera andra värde- och måttsbeteckningar ofta blev oböjt i pluralis (1543: XVI öre)', jämför daler och så vidare E. H. Tegnér Om genus i svenska södra 107 n. (3 SAH 6: 317). — Ordet erhöll i nord. språk, trots pänningeviktens sällsynthet och myntfotens bristande stabilitet, även betydelse 'egendom' överhuvud (= fornsvenska fǣ och så vidare); se lösöre under lös.

Se även: öster