Synonymer till åsna

åsna, egentligen oblik kasus av fornsvenska āsne med (jämte āsna, åsninna), jämför anda, hjärna, hjässa och så vidare = fornisländska asni med (asna f.), danska asen (nu som skällsord), från fornfranska asne (franska âne) = spanska asno, italienska asino och så vidare, av latin asinus, väl = grekiska ónos, båda sannol. från något språk i Mindre Asien, jämför armen. ēš (ävensom turk. ešek), sammanställt med latin equus, häst = fornisländska jór och så vidare (se Joar och under häst), dock osäkert. — Dessutom uppträda i urgermanska språk former med -l: gotiska asilus, fornsaxiska, fornhögtyska esil (nyhögtyska esel), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) e(o)sol (engelska easel med den bildliga betydelse 'staffli', jämför att nyhögtyska esel även betyder 'sågbock, trähäst'; överförda användning av samma slag som i bock; om engelska ass se nedan); danska æsel kommer från nyhögtyska (jämför sydsv. dialekt ditt äs[s]le, din usling). Detta urgermanska *asilu- (varifrån fornslaviska osĭlŭ, litauiska ãsilas och så vidare) har möjl. fått sitt -il genom suffixbyte eller genom övergång av -in till -il i obetonad stavelse; enl. andra dock från latin dimin. asellus. Från latin kommer även iriska assan, varav angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) assa (engelska ass). — De ariska indoeuropéerna ha en annan beteckning: sanskrit khara- = avestiska (fornöstpersiska) zara-; dessutom finnas särspråkliga benämningar. — Användningen av ordet för 'åsna' med nedsättande betydelse förekommer redan i latin — Åsnan är ej inhemsk i Europa; och man saknar sålunda anledning att vänta sig en samindoeur. beteckning. I alla händelser synes icke åsnan (lika litet som naturl. kamelen) i indoeur. tid ha använts i människans tjänst. — Liksom åsna kommer även mul- i mula, mulåsna ytterst från latinet. — Åsnebrygga, om 5:te propositionen i Euklides I, till exempel C. R. Nyblom, motsvar. nyhögtyska eselsbrücke, franska pont des ânes och så vidare; så kallad, emedan de på detta område mindre begåvade ej hunno över densamma. Även (efter mlat. pons asini) om upplagor av klassiska författare, som med allahanda förklaringar allt för mycket underlättade arbetet för tröga lärjungar; i denna användning ännu P. Malm 1901. Kanske har detta ord i liknande betydelse tidigast brukats om en för mindre skarpsinniga studerande bekväm metod att finna medeltermen i slutledningar, vilken väl falskeligen tillskrevs den franske filosofen Buridan (1300-till), vars namn även ingår i uttr. Buridans åsna, om ett förr i de vanliga disputationerna om viljans frihet ofta nyttjat exempel (åsnan mellan hötapparna). I anslutning till dessa användning, särsk. tidigare, rätt vanligt i svenska litter. i allmännare betydelse, om genvägar för lättja och håglöshet, till exempel Törneros 1834: 'de åsnebryggor, på hvilka okunnigheten och håglösheten söka smyga sig ginaste vägen fram till ett visst mål', E. Fries 1843 och så vidare — Åsnespark i överflyttad bem., till exempel Strindberg R. rum. 1880, efter Aesopi fabel om åsnan som sparkade det döende lejonet. — I äldre svenska förekom åsneöra i betydelse 'hundöra, veck i bok', O. v. Dalin, Möller 1755 under corne och ännu Blanche 1864 (som även har hundöra), motsvar. danska æselsøre, nyhögtyska eselsohr i samma betydelse Däremot överensstämmer det ännu brukade hundöra, Serenius 1734 och så vidare, med engelska dog's ear.