Synonymer till åra

åra, fornsvenska āra = danska aare, utvidgning av äldre svenska år (se nedan), fornsvenska ār, fornisländska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ár (engelska oar), av urgermanska *airō-, varav finska lånordet airo; jämför för övrigt lettiska airis, aire, litauiska vaĩras, vaĩra (med v som i vénas, en), enl. somliga lånade från urgermanska språk, dock ovisst. Enl. Lidén Stud. södra 65 egentligen 'stång' och med r-avledning bildat av indoeuropeiska oi- i grekiska oíāx, åra, handtag på åra, serb. (och så vidare) oje (av fornslaviska *ojo, genit. *ojese, av indoeuropeiska *oi̯es-), sanskrit īṣá, tistelstång. Osäkert, men väl att föredraga framför den stundom uppträdande, i formellt avseende betänkliga härledningen från indoeuropeiska ere, ro, i grekiska eretmós, åra, latin rēmus, svenska roder och så vidare — Åra till år som till exempel ådra till åder. Formen år (ännu hos Dalin 1853 upptagen som den första formen), pluralis årar, användes, om ock sällan, alltjämt vid slutet av 1800-till och förekommer ännu i många dialekt; årar dessutom i finnl. jämte sing.-formen åre = äldre nysvenska (den senare nybildning till pluralis årar). Se härom närmare Lindblad A. Sahlstedt södra 84. — Ä. nysvenska ådre, ådrar äro hypersvecismer, med falskt d efter mönstret väret = vädret och så vidare — Årtull, se tull 1.