Synonymer till varulv

varulv, enl. en från den gamla själatron utgående, vida utbredd och i Sverige ännu icke utdöd föreställning: person, i sht man (ofta med sammanvuxna ögonbryn, i vissa andra länder: med tågor eller dyl. mellan tänderna), vars själ i sht om nätterna tager bostad i en varg och som då far fram värre än vanliga vargar (jämför till exempel Völsungarna Sigmund och Sinfjǫtle eller Egil Skallagrimssons fader Ulfr, vanl. kallad Kveldulfr). I litter. från senare hälften av 1700-till, till exempel Knöppel: 'gifta sig med en Hvarulf = danska, från medellågtyska war-, werwulf, fornhögtyska werwolf och 1000 (= nyhögtyska), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wer(e)wulf 1000-till (engelska werwolf); från urgermanska språk: fornfranska garoul (franska loupgarou, egentligen tautologiskt, till loup, varg); redan hos Gervasius av Tilbury (och 1200) med rätta ställt till urgermanska *wer-, man, i fornisländska verr, man, och så vidare (se under Värend och värld), och ulv; alltså: människa i varggestalt; såsom grekiska lykánthropos, jämför latin versipellis eller fornslaviska vlŭkodlakŭ (egentligen: vargpäls; jämför fornisländska ulfheðnar, ett slags bärsärkar, se bärsärk). I fornisländska i stället vargr eller, sällsynt, vargulfr. — Samma gamla ord för 'man' ingår även i svenska dialekt värbror, svåger, egentligen: äkta mannens bror (nu †?), se svåger slutet. — Av formella skäl kan ordet ej, med Kögel, föras samman med urgermanska *wasjan, kläda (se var 4): formen werwolf (ej were-) uppträder i fornhögtyska redan och 1000, och den äldre nyhögtyska skrivningen wärwolf visar för övrigt på en form med gammalt e (ë). — Tron på varulvar omtalas från det nordliga Europa redan hos Herodotus IV: 105: 'Det berättas . . av skyterna och av de hellener, som bo i Skytien, att var och en av nevrerna en gång om året förvandlas till varg och sedan efter några få dagar återtager sin förra gestalt'. Den förekommer för övrigt hos alla västindoeuropeiska folk, men tycks saknas hos inder och iraner.