Synonymer till van

[va:n]

Utforska synonymer och betydelser för van

Betydelse:

erfaren, tränad, rutinerad

— "han är inte van vid automatväxlade bilar"

ngn är van (vid ngt)

van adjektiv

Används om någon som är välövad, rutinerad och säker i sitt sätt att utföra något; betecknar en person som har lång vana eller stor skicklighet i ett visst arbete eller sammanhang.

övad kunnig erfaren rutinerad trånad invand inkörd skicklig garvad

Allmänt erfaren och skicklig

Ord som uttrycker att någon har stor vana, är kunnig och har upparbetad skicklighet genom praktisk erfarenhet.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för van.

van substantiv

Den fornnordiska gudomen Van, ett egennamn som förekommer i nordisk mytologi och äldre texter.

fornnordisk gud

Fornnordisk gud

Används om den mytologiska gudagestalten Van i fornnordisk religion och litteratur.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för van.

van substantiv

Ett större person- eller lastfordon med skåp- eller kombikaross, ofta använt för transport av gods eller flera personer.

transportbil skåpbil varubil minibuss storkombi

Större transportfordon

Ord för vanliga svenska benämningar på en biltyp som används för last, varutransporter eller som rymlig personbil.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för van.

auto_stories

Van i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Gammalt substantiv, som betyder: brist, såsom i ordet Likvan, kroppslyte. Brukas nu såsom prefix i vissa ord, och betecknar: brist, fel, oriktihget, förvändhet, till exempel: Vanmakt, vantrifvas, vanskaplig, vantro.

  • Ex: Van vid arbete, vid bannor. Van vid lidande, vid sjukdom.Van att gå bittida upp. Gammal och van, som har gammal vana och erfarenhet.

history_edu

Historik & ursprung för Van

  • Adjektiv

    3. van, fornsvenska: van, vanlig = fornisländska vanr, forndanska van (danska numera vant, egentligen particip till vænne = vänja); i avljudsförh. till fornhögtyska giwon (nyhögtyska gewohnt, med sekundärt t), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gewun, fornsaxiska (med svag form) giwuno; till indoeuropeiska roten u̯en i sanskrit vánati, bland av: tycker om, åtrår ~ fornsvenska, fornisländska una, vara tillfreds och så vidare; se närmare våning, vän l, 2, vänta, under 1 och önska. Germ. *wana-, *wuna- alltså: som man finner behag i > förtrolig > van. Möjl. besläktade med fornisländska vin, betesmark, och så vidare, se Valbo och Väne. — Härtill äldre nysvenska adjektiv vanse, bildat som ledse(n), vilse och så vidare

  • Substantiv

    2. van, mytol., vanl. i pluralis vaner, fornnordiska gudomligheter av annat ursprung än asarna, från fornisländska vanir pluralis, av mycket omstritt ursprung, bland av fört till fornsaxiska wanum, klar, glänsande (jämför Vänern), och till engelska wan, mörk (i det senare fallet om vanerna som jord- eller fruktbarhetsgudomligheter); se senast Brate Vanerna (1914). — Härtill Vanadis, om gudinnan Freyja såsom tillhörande vanernas ätt; från fornisländska Vanadis (jämför Distingen).

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Jag blev vän med en jämnårig kille för ett år sedan.
  • •
    Tv-mammorna blev vänner för livet.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för van

Korsordslösningar för van