Synonymer till vämjas

vämjas, i äldre n svenska ofta vämja, till ex, ännu Möller 1755, fornsvenska væmia, væmias = norska vemjast, forndanska væmiæ (danska væmmes), besläktade med fornsvenska vami med, vämjelse., vamul, vämjelig, danska vammel, äcklig (vartill avledning vamle, äckla), væmiol, benägen för äckel, med avljudsformen (indoeuropeiska -ē-) fornisländska váma, kväljning(ar), vámr, vämjelig person, vǽma, känna äckel, norska vaam n., matthet, yrsel och den/det, samt för övrigt, till avljudsformen u̯em, latin vomere, kräkas (se vomera), grekiska eméō, sanskrit vámati, -iti, litauiska vemiù, vémti med med Avljudsformen nord. ā (indoeuropeiska -ē-) ingår även i fornisländska vǽmuligr, väl = svenska dialekt väm(m)elig och möjl. danska væmmelig; svenska vämjelig däremot i anslutning till verbet vämjas. — Om fornsvenska vami n. ligger till grund för verbet eller, såsom också antages, omvänt bildats av detta, kan ej avgöras. På denominativt ursprung för verbet tyder i alla händelser den fornsvenska böjningen -ar, -adhe (såvida ej analogisk), alltså ett urgermanska *wamjōn, jämför verbet färja, härja, klövja, lövja och så vidare Nsv. ipf. väm(j)des beror i så fall på anslutning till typen tämja. — Ordgruppen är en av de icke så få, som endast synes företrädd i nord. och utomgerm. språk (jämför till exempel agn 2, får, vår 2, årder). I nysvenska riksspr. började vämjas under 1700-till delvis skjutas åt sidan av det från nyhögtyska lånade äckla. Eng. har i stället loathe (till adjektiv loath = svenska led) och det romanska nauseate (ytterst till grekiska navtía, sjösjuka, till naṽs, skepp).