Synonymer till vägra
Utforska synonymer och betydelser för vägra
Betydelse:
Vägra i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Afslå en någto, ej bevilja, ej medgifva, ej tillåta, neka sittbifall till. verb någons passiv Det kan ingen verb honom.
Ex: Vägra sitt bifall. Vägra att lyda. Han vägrade att emottaga penningar. Vägra sig något, ej tillåta sig, neka sig något. - Brukas oftaab solut, t. ex. Ha vägrar. (Sjöt.) Vägra li vändningen, säes om ett fartyg, d det vid stagvändning ejvil gå genom vinden.
Historik & ursprung för Vägra
-
Verb
vägra, med -ä- 1562, Angermannus 1587, Schroderus 1635 och så vidare, den vanligaste formen under åtm. 16- och 1700-till, av äldre vēghra O. Petri, Handling 1706, Serenius 1741 (för övrigt sällsynt; jämför nedan), under 1500-till enstaka -i-, -ey-, i äldre nysvenska ofta reflex, framför infin. (jämför nyhögtyska sich weigern), fornsvenska vēghra, forvæghra, = danska vægre, äldre danska även vegre och i danska dialekt ofta væjre, från medellågtyska wêgeren, weigeren = fornhögtyska weigarôn (nyhögtyska weigern), till mholl. weiger, wêger, motsträvig, halsstarrig, fornhögtyska weigar, dumdristig, en avljudsbildning med suffixalt r (uteslutande i de kontinental-västgerm. språk) till vig, envig, med grundbetyd.: kämpa; alltså egentligen: som kämpar (emot); jämför sydty. dial, er hat sich gewihen, han har vägrat, ävensom fornsaxiska weigan, fornhögtyska weigen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wǽgan, plåga, litauiska ap-veĩkti, betvinga, r-bildningen vikrùs, livlig, rask. — Formen med -ä- är dunkel. Den är för gammal för att, med Seip Lånordst. 2: 88, kunna förklaras såsom beroende på inflytande från danskt skriftspråk.
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Han vägrar att ljuga.
-
•
Nu kommer äntligen en ny lag som ger gifta kvinnor rätt att vägra ha sex, säger Alex Coutinho.