Synonymer till tull

1. tull, i årtull, tullpinne och så vidare, svenska dialekt tull, topp på ett växande träd, topp på växande säd = fornisländska þollr, träd, stock, pinne, danska tol(l), årtull, motsvarande medellågtyska dolle, dulle (varav nyhögtyska dolle, dulle), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þol(l) (engelska thole, thowl), årtull; med avledning: svenska dialekt tulle, tallstrunt, tylla, halvalnslång grantelning. Härtill det finska lånordet tulla, -o, -u, årtull. Samma stam ingår i flera ortnamn, till exempel Tullgarn, fornsvenska Thullagarn med med (se för övrigt Garn), Tullanäs, Tullsjö med med, ävensom (enl. Palmér NoB 4: 70) i Tillberga Västmanland, fornsvenska Thyllybergha (dvs. Thylli-), till en avledning *þylle, trävirke och den/det (kanske särsk. fur eller gran), alltså en bildning av samma slag som Tällberg, fornsvenska Tælleberghe, till *þælle, tallund (se tall), Björkeberga, Bökeberga med flera Antingen till en urindoeuropeiska stam *tulno-, besläktade med grekiska týlos, träpinne, spik, svulst, l-avledning till rbten tu, svälla, i tumme och så vidare (se Boisacq södra 990), eller, med Lidén Stud. södra 82, av indoeuropeiska *tl̥-n-.

2. tull (tullavgift och den/det), i vissa (åtm. västsv. och skån.) dialekt även toll (töll; av äldre -o-), fornsvenska tolder, tol(l), ackus. även: tull, tull (ännu ej i landskapslagarna), dessutom: i allm. utskyld till staten = fornisländska tollr (i Norge redan på 1200-t), forndanska toln, told- (i Danm. från Knut Lavards tid), fornsaxiska toll, tolna, fornhögtyska zol (nyhögtyska zoll), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) toll, toln, även: skatteutgift (engelska toll); med i urgermanska språk växlande kön; från tidigt mlat. tol(l)oneum, genom regressiv assimilation eller möjl. anslutning till tollere, lyfta, från latin telōnium, tullhus, av grekiska telṓnion, till telṓnēs, förpaktare av statsinkomster och tullar, tullnär, publikan (se den/det och), till télos n., tull, avgift, utbetalningstermin, egentligen: ände, slut, mål (se telefon), och ōneĩsthai, köpa (urbesl. med latin vēnum, köp). Fra. ombildningen tonlieu (fornfranska tonnelieu) beror delvis på ett av toloneum genom metates uppkommet *tonoleum. Andra latin lånord från samma område äro till exempel mynt och nyhögtyska zins, ränta. Flera forskare (såsom Persson, Noreen, Detter) uppfatta däremot tull som inhemskt urgermanska; säkerl. med orätt, då deras härledningar ej förklara det i flera västgerm. språk uppträdande -n-, och i alla händelser det germanska tullväsendet införts från Rom. De nord. orden äro närmast komna från de germanska grannspråken. — Gotiskan har i stället môta (med motsvar. i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) och fornhögtyska; se muta 1). De latin beteckningarna äro portorium och vectīgal. — Den gamla betydelse av 'utskyld till staten' av annat slag än (som nu) för varor, som föras in i, ut ur eller genom ett område, ingick i ordet kvarntull, om avgift till kronan för den spannmål som fördes till kvarnen att malas (upphävd 1634). Betyd. av 'avgift i allm.' kvarlever i tullkvarn, om den kvarn där personer få mala mot betalning till ägaren (i form av en del av det förmalda), till exempel Berlins Naturl. 1865 (men ej i uppl. 1880), nu ovanligt i riksspr. utom i kameral, till exempel Posttidn. 1914: 'Ähle skatte tullkvarn'; fordom också om statens tullkvarnar; jämför även tullmäld, om dylik malning. — Härtill verbet tulla, betala tull, i till exempel tulla för en vara, numera mindre br., förr (och enstaka ännu, till exempel 1905) även: förtulla, fornsvenska tulla (-o-), betala tull eller ss. eller i tull = fno. tolla, danska tolde, medellågtyska tollen, tolnen, medelhögtyska, nyhögtyska zollen. I svenska även: taga en viss procent av säden som ersättning för malning (jämför ovan om tullkvarn och så vidare); nu väl blott i dialekt Till denna senare användning hör ordet i den överförda och vanl. skämts. betydelse 'olovligen taga av ett förråd med med', J. Leche och 1762 (?): 'efter torpare och månadsfolket ei hålla för synd, at tulla dem (dvs. ärterna) under såendet (och så vidare)', i vidsträcktare användning: Mark. sömnl. n. 1821: 'andras fickor . . tulla' och så vidare — Tullnär, Hels. 1587: tollenär, 1628: tolner, 1632: tolnär med med, i svenska dialekt även tullare (till exempel Skåne, även i till exempel Per Hörbergs Lefw.-Beskr.), tollare, motsvarande fornisländska tollari, danska tolder, medellågtyska tolner, fornhögtyska zollanâri (nyhögtyska zöllner). Av de många okvädinsord, som förr brukades om tulltjänstemännen, kvarlever väl ännu tullsnok, och 1730: tullsnoker, Bellman: 'tullsnok, öppna bommen' (vid Norrtull), 'Undan, birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser', E. Carlén, Blanche med fl,; jämför under griphummer. — Det gamla ordet för 'tullhus' är tullbod, ännu till exempel Dalin 1853 (med hänv. till tullhus), redan i NT 1526 (told-) och i fornsvenska (tolbodh) = danska toldbod.